En intressant bit i den aktuella diskussionen om skapande, kreativitet och förtjänst, handlar om upphovsrätten. Idag finns en internationell lag som säger att 70 år efter en upphovspersons död så har man fortfarande all rätt till sitt verk och rätt att få betalt för det. Lite roligt. Själv tänker jag att mina barnbarn borde tjäna pengar själva… Sedan blir verket fritt och kan läggas till “public domain” där vem som helst kan nyttja det fritt. Ett litet klassikerskydd har hängts på så ingen ska missbruka Mozart också, vad nu det innebär. Diskussionen är i full gång om att förlänga upphovsskyddet till 90 år dessutom.
Här blir jag lite orolig. I en av mina stigar i livet så jobbar jag med pedagogisk utveckling på myndighetsnivå. Där har vi länge fokuserat på digitala lärresurser och kan tydligt se hur utbildningsmaterial behöver kunna spridas, omförpackas, modelleras och blandas. Många studerande försöker göra så och tillverkare av lärresurser möter detta med creative commons licenser. Dessutom jobbas det hårt att bygga standarder för metadata och innehåll så material ska bli enkelt sökbart och flyttbart mellan plattformar. I många länder finns också statliga satsningar på att finansiera högkvalitativt utbildningsmaterial. Ganska nyligen var vi bra på detta i Sverige också, men har halkat efter.
Till saken hör att en gymnasiekurs med hög kvalitet kostar ca 500 000 til 1 000 000 kronor att bygga som multimedialt webbmaterial. Så frågan är väl om staten ska pröjsa det eller vem som nu anses ha råd att göra det. Den nuvarande regeringen vill exempelvis inte betala, och utvecklingen av pedagogiska metoder på nätet har därför avstannat i Sverige. Men såna är spelreglerna förstås.
En annan av mina livsvägar, musikvärlden, kan inte automatiskt passa in i en sådan modell, därför att underhållning inte kan finansieras med skatter eller licenspengar. Och som jag nyligen skrivit, så undrar jag verkligen hur fördelningen skulle fungera. En ljudtekniker, en A&R eller en distributionskontorist, hur får de pengar för sitt jobb när en musiker drar in en miljondels euro på att bli spelad på Spotify?
I Aftonbladet och i DN idag finns en artikel om Arnold i Californien som vill låta elever ladda hem kursmaterial på nätet och fasa ut böcker. Lite förenklade artiklar förstås, men vettig för att väcka tankar. Jag kollade igenom några bloggkommentarer och inser att det alltför fort ramlar in i den gamla vanliga soppan om att allt ska vara gratis… Lite tänkande vore skönt. Man hur som helst är upphovsrättsfrågan väldigt komplex. Jag skulle persoligen gärna se hur en uppluckring kan vara av godo för kunskap och lärande. I praktiken fungerar det redan så inom utbildningsvärlden, med en tillåtande attityd för användning i ickekommersiella sammanhang och stora statliga satsningar för att dra igång hela den branschen. Många myndigheter och organisationer har alltid spridit sitt material gratis. Kolla NASA:s underbara bildpolicy exempelvis. Men jag hoppas att det inte blandas ihop med privata aktörers försök att skapa en marknad och kunna finansiera sin verksamhet.
Jag har ägnat några poster åt piratbashing, och fått ganska klart för mej att ingen finns som lyckas besvara de frågor jag har angående piratrörelsens ståndpunkter. Nu ska jag försöka vara lite öppnare, för en ledtråd har jag äntligen fått.