Bandnamn och fantasi

Bandnamnen är på väg att ta slut, skriver DN. Det får mej att minnas alla diskussioner för länge sedan med bandmedlemmar som blev osams över usla namn. Jag vill int ens återge förslagen. Bara ett är jag stolt över: “Trummaskinspoeterna”. Sen när internet dök upp, så blev det tydligt att ett Thailänskt band och ett svenskt kollektiv kan hamna i clinch över domännamn, sökvägar m.m. Med Spotifys intåg blir det ännu tydligare. Sök på snabba, effektiva bandnamn, så får du sannolikt upp massor av träffar. Svårt att hitta rätt förstås.

Och vilka fåniga “vanliga” ord: Bliss, Mirage, One, Gemini, Legacy och Paradox… Fasen, är det bara Enya-derivat och vitsminkade teknosyntare som startar band? Nåja. Förhoppningsvis kan det leda till roligare bandnamn ändå. Längre och mer fantasifulla kombinationer är bara sunt. En gammal favvis: Dave Dee, Dozy, Beaky, Mick & Tish (Spotifylänk)

Saknas inspirationen, så finns bandnamnsgeneratorer. Vad sägs om “Robotic Autumn university”?

Och roligt när ens husgudar får intervjuas. John Paul Jones alltså… Them Crooked Vultures på Myspace

För övrigt så sker samma inflation när det gäller låtnamn. Men en del är strategiska och döper sina låtar till samma namn som en superkänd låt. Fler hittar låten och lyssnar. Hur många låtar heter “Thriller” eller “Yesterday”?

STIM föråldrat?

Grammofon var från början bara en hemsida, där mina fyra band presenterades. Sajten firar tioårsjubileum nu i höst faktiskt. Idén från början var att lyssnare, publik och skivbolagsfolk skulle kunna höra mina sånger, kolla på bandens profiler och bli riktigt rejält intresserade.

Tidigt började jag förstå att Stim inte uppskattade sånt. De första åren, ungefär 1999-2002, begrep de inte principen för musiker osm jsälva la ut sin musik för lyssning. Sedan använde de med en ganska hård attityd några år, där musiekr skulle betala för att få spela upp sin egen musik på sina hemsidor. När så explosionen kom med Myspace och alla andra sajter där band kunde publicera sig enkelt, så gav de upp. En “tillfällig” klausul finns nu i deras regelverk där de egentligen säger sig vilja ta betalt av upphovsmän som använder isn egen musik på nätet, men avstår tills vidare… Jag vet inte vad tills vidare innebär, men uppfattar det som att de vill ta reda på vad nätet egentligen innebär för villkor för musiker. Nu har dock den klausulen funnits några år, så kanske börjar kompetensförsörjningen komma ifatt.

För att vara tydlig: Stim är en organisation som finns till på musikkompositörers uppdrag att värna våra rättigheter. De har inga vinstintressen utan har uppdrag av låtskrivare att förmedla pengar från användare till upphovsmän. Det är naturligtvis en frivillig organisation, så som musiker kan jag välja att stå utanför.

Och här finns en paradox som jag säkert kan låta gnällig över: Jag vill näömligen ha tillgång till Stims fördelar. Om en radiostation eller TV eller butik eller annan kommersiell aktör använder min musik, då vill jag ha betalt för detta och Stim är bästa möjliga organisation för detta. Men om jag själv vill spela min musik, eller publicera den på nätet, då är ajg förstås inte det minsta intresserad av att betala för det. Betala till mej själv minus tio procent i administrationsavgift. Det blir löjligt.

Lite mer vatten på kvarnen angående Stims föråldrade synsätt fick jag när vi skulle starta upp Gramtone. För idén med ett kooperativt skivbolag, det kudne de bara inte greppa. Musiker som äger sitt eget material, som ger ut det själva och som får förtjänsten, det ingick inte i deras regelverk. Vi hade många långa diskussioner om det. Flera gånger med bedrövligt lång väntetid på svar. Tre månaders svarstid, det är svårslagbart.

Idag i SVD skrivs om sånt. Att Stim behöver kasta skygglapparna.

Och Grammofon? Vi är idag ett stort, kooperativt kulturhus med sex band, tre konstnärer, utställnignar och annat roligt. Själv är jag rynkigare…

Att shredda låtar

Jag hittade precis en helt underbar kulturyttring, tack vare min vapendragare Peter. Det finns någon sorts underbart kreativ rörelse som pimpar gamla musikvideos med egen musik. Som en parodi naturligtvis, men också ett härligt bevis på kreativitet. Shredding.

Det finns en hel del videos, med ganska olika kvalitet. Den bästa hittills kommer här: