I våras hörde jag talas om Madeleine första gången. Några av mina Grammofonvänner tjatade om att jag bara måste höra henne. En blandning av Tomas di Leva, Laleh, Tori Amos och Kate Bush. Det är klart man går igång på såna referenser. Fast de visste vlika knappar de skulle trycka på.
Sen tog det några månader innan jag hörde henne. Faktiskt i vår egen studio, där vi varje år brukar ha en stor konsertkväll med massor av av musik och events. Och så häftigt det var. En ung tjej – hon var bara 17 år – med en otrolig musikalitet och ett skithäftigt självförtroende. Det lös igenom i mellansnacken och utlevelsen i låtarna. Hon hade en T-shirt med fastsydda fågelvingar. Underbart att se. Direkt efter giget erbjöd jag henne att spela in och ge ut ett album.
Så i november började vi spela in. Fem låtar skulle det bli. Hon tog ned sina medmusiker till studion och vi gjorde en klassisk liveinspelning. Första gången jag har gjort det faktiskt. Sorgligt egentligen. För det var skitkul. Föst ställde vi upp flöjt/fiol/viola-trion i pianorummet och körde in ett par låtar. Riktigt skön livekänsla och en sån där tredimensionell ljhudbild man bara får till vid liveinspelning. Några dagar senare kom en annan sättning ned; elgura, rickenbackerbas och glockenspiel. Så la vi några låtar till i den sättningen. Medan vi mixade så ritade Rebecka, min goa vän, formgivare och sångarkompis, ett omslag som blev grudnen till albumgrafiken. Och idag släpper vi albumet Pian saga.
Jag vågar spå en bra framtid för Madeleine. Redan nu spelar och turnerar hon en hel del. Hon har sin starka musikalitet och integritet, vilket är ovanligt för en gymnasist. Om några år tror jag att en fullfjädrad artist har blommat ut där. Glöm inte var du hörde henne först.
I vår egen factory outlet kan du köpa albumet: http://www.grammofon.com/shop/varor.asp?id=22
Och naturligtvis kommer hon upp på Spotify, Itunes m.m. framöver. Det går lite långsamt där bara.