Spotifys bra och dåliga

Nu tjatar jag på om Spotify igen, men här kommer mer belägg för det jag skrivit härom sistens: Spotifys usla betalning till artisterna. Nu sist med Lady Gaga, som fick 1150 kr för en miljon lyssningar. Naturligtvis är det helrätt utifrån Spotifys eget perspektiv att de betalar bättre än reklamradio, och förstås än Pirate bay. Men för musikerna en usel ersättning till de minskade musikköp som blir följden när folk betraktar denna fantastiska musikbank som sin källa till musik. Vår distributör Phonofile uttryckte redan i mars, det som nu uttrycks av Joacim Cans i Hammerfall: Man måste spelas en miljard gånger för att tjäna något vettigt. Jag har tidigare berättat om vårt mest populäera band Modesty, som fick fem kronor för 8000 lyssningar. Översatt i vanliga musikinköp så är det förstås sjukt dåligt.

Och här kommer förstås perspektivet in: Som alla audiofila reklamplatsförsäljare, så lever Spotify på att sälja reklam. Inte att spela musik. Musiken är bara en uppfångare för att ägarna ska kunna få sina inkomster. Därigenom så nyttjas musikerna som gör detta på ett ganska fult sätt, när de får så uselt betalt för att någon central uppspelare/utgivare ska casha in.

Jag blev intervjuad av en TV-kanal härom dagen, på grund av vår satsning på digialbum och sånglärkan. Och journalisten berättar förstås att hon gått över helt och hålelt till att lyssna på musik i Spotify. “Varför ska folk köpa musiken då?” undrade hon. En helt rimlig fråga. Så där har Spotify ett framtida problem: De ersätter musikinköp, men tror själva att de ersätter Pirate Bay.

Jag håller med krönikören i Expressen idag, om hånet som de där summorna utgör. Men visst finns framtiden någonstans i de här domänerna. En sak angående hans krönika: det är bara ett extremt litet antal skivbolag som är delägare i Spotify. Vi andra får inte alls de fördelarna som ägarskapet medför och kan inte tjäna sidosummor på detta.

Å andra sidan: I helgen hade jag faktiskt en rätt häftig musikupplevelse, tack vare Spotify. Jag och min tjej satt med datorn i soffan och turades om att spela låtar för varann. Ett åttiotalsminne här, en association där. Det var otroligt länge sen jag hade en så social musikuppelvelse, där man liksom berättade något för varann, med hjälp av musiken. Och skapade ett nytt minne med den. Nån gång i början på nittiotalet, så vitt jag minns. Tack vare Spotifys stora utbud och enkelhet, så hittar man faktiskt det man söker, och kan forska vidare, associera, hitta och trassla. Synd att Led Zeppelin inte är tillgängliga förstås. Men som lyssnare är jag förstås helimponerad av tjänsten. Så här blir man dubbel igen. Vilken usel musikutgivare, va?

Förresten, ni som gillar Spotify skarpt. Stör det inte att ljudkvalitén är så taskig? Jag har klurat länge på det där att man accepterar sämre ljud, bara tillgången är bra.  Min ljudteknikernerv får lite ont, men berätta gärna hur det funkar för er.

P.S: Mitt utlovade inlägg om piratdebatten kommer snart, om någon väntar.

P.S igen: Måste tipsa om en riktigt bra artikel om villkoren för liveartister i senaste Stimnytt. Hur de minskade försäljningssiffrorna ökar behovet av liveframträdanden. Men att konkurrensen ökat, villkroen försämrats, scenerna själva har för höga hyror och intäkterna inte alls täcker upp för de minskade inkomsterna. En klar risk inför framtiden. Musiker som får gå med hatten, och ett sämre musikliv… Jag ska skriva något vettigare om det snart också.

Spotify – ersättning eller complement or substitute

(In english below, since my posts about Spotify are read internationally)

Swe: Vi fick just senaste kvartalsrapporten från vår viktigaste distributör, Phonofile i Norge. Trevliga killar, bra kommunikation och eftersom de har alla roliga webbutiker som Itunes, Spotify m.m. så är det alltid spännande att få deras rapporter. Som små presenter varje kvartal.

Som förra rapporten, så fick vårt mest framgångsrika band, The Modesty, en del spelningar. 4430 spelningar på dessa tre månader, vilket är helt okej tycker jag. Det skapade en intäkt på 5,53 kronor.

Jag börjar fundera på vad Spotify egentligen är. Själva säger de sig vara en ekvivalent till reklamradio – och tycker musikerna får bättre betalt än i det mediet. Vilket är sant. Men i praktiken tror jag de blir en ersättning för musikköp, för folk köper väl varken CD eller MP3-or när de kan lyssna gratis på Spotify? Så risken blir att Spotify gör musiker fattigare i slutänden. 4430 spelningar… Det kunde motsvara flera hundra CD-köp, eller kanske 1000 MP3-köp. Vilket naturligtvis skulle rendera en avsevärt högre intäkt för musikerna. Så frågan är hur man ska tänka. Vad tycker publiken?

En viktig aspekt är om folk råkar stöta på vår musik i någon form av radiofunktion, där jag kunde avgöra marknadsföringsvärdet, eller om folk specifikt söker upp bandet för att lyssna igenom deras musik gratis. Marknadsföringen är särdeles värdefull. Men vi saknar tillgång till statistik över sånt från Spotify. Vilket Last FM faktiskt erbjuder enkelt.

Eng: We just got the latest quarter-report from our most important distributor, Phonofile in Norway. Nice guys, good communication and since they have all the fun webshops like Itunes and Spotify, its always exciting to get their reports. Like a small present each quarter.

Like in the last report, our most successful band, The Modesty, got quite a few plays. 4430 plays in these three months. Which is quite alright, I think. It gave them 5,53 swedish crowns (which is about 0,5 Euros).

I’m starting to think about what Spotify really is. Themselves, they say that they are an equivalent to commercial radio – and gives the musicians more money than in that medium. Which is true. But in practice I think they become a substitute for buying music. Because people wont buy either CD:s or MP3:s when they can listen for free on Spotify? So the risk is that Spotify makes musicians poorer in the end. 4430 plays… That could equal several hundred CD-buys, or maybe 1000 MP3-buys. Which of course would render a significantly higher income för the musicians. So the question is what to think. What do the audience think?

One important aspect is if people come by our music in some form of radiofunction, where I could conclude the marketing value. Or if people specifically search for the bands, to listen to their music for free. The marketing is particularly valuable. But we lack the access to statistics about that from Spotify. Which Last FM does offer easily.

By the way, here are our bands on Spotify:
The Modesty
Tree full of people
P.A.N

Digialbum, sånglärka och webbutik

Alldeles snart, gott folk, så lanserar vi på Gramtone en stor satsning. Dels ger vi ut de sju första digialbumen, en egen uppfinning som vi hoppas ska slå igenom ordentligt. Visst gillar vi digitala produkter, men lösa musikfiler är så jädra osexigt. Så vi har satt ihop en produkt med vackert fullskärmsomslag, med musik, bilder, filmer och annat. Dessutom en dynamisk del som kan uppdateras med tiden och ge köparen nytt material i ett redan inköpt album. Du kan redan nu ladda hem ett gratisalbum med vårt gamla avsomnade band Roger Överallt.
Läs om digialbum och ladda ned här: 

http://www.grammofon.com/gramtone/digialbum.html

Samtidigt lanserar vi en rättvisemärkning – Sånglärkan. För att ändra fokuset från roffarmentaliteten som genomsyrar fildelninigsdebatten idag, så vill vi diskutera vad producenter och konsumenter kan göra för att hjälpa varann istället. Sånglärkan blir vår symbol för ett nytt tankesätt.
Läs om Sånglärkan här:

http://www.grammofon.com/gramtone/sanglarkan.html

För att allt detta ska ge bästa resultat så startar vi samtidigt vår egen factory outlet. Nu har vi precis drabbats av en del knasiga problem, på grund av Swedbanks attityd att inte kommunciera med sina kunder. Men vi är strax på banan med butiken och försöker lansera alltåhop samtidigt. Kul som fanken!

Att shredda låtar

Jag hittade precis en helt underbar kulturyttring, tack vare min vapendragare Peter. Det finns någon sorts underbart kreativ rörelse som pimpar gamla musikvideos med egen musik. Som en parodi naturligtvis, men också ett härligt bevis på kreativitet. Shredding.

Det finns en hel del videos, med ganska olika kvalitet. Den bästa hittills kommer här:

Rik på fildelning?

Författaren Unni Drougge berättar om hur hon lagt upp sin senaste bok på Pirate Bay, och nedladdare har fått välja om de vill betala, samt hur mycket. Enligt henne rusar pengarna in.

Hon har tjänat 22000 kronor hittills, vilket blir lite problematiskt att få ihop. Efter skatt och moms har hon ca 10 000 kr kvar, vilket går att leva på i ungefär en månad. Så om pengarna strömmar in behöver hon alltså producera en bok i månaden, knappast görbart vågar jag påstå, efter att själv ha skrivit färdigt min första bok som ges ut i januari (jo, det är lite premiäravslöjande här och nu). Naturligtvis hoppas jag hon tjänar otroligt mycekt mer, men tror knappast det.

För att koppla ihop detta med lite andra rörelser som angår fildelning och framtidens publiceringsklimat så tänker jag så här: Produktion verkar för närvarande helt sekundärt, den tid, utrustning och energi som krävs för att tilvlerka en musikalbum, eller en bok för den delen, verkar inte aktuellt att kunna ta betalt för. I musikbranschen försöker artister styra över till att spela live allt mer, en verksamhet som vissa kan ta lite betalt för. I författarvärlden är detta ännu svårare, för vem kan åka omkring på föreläsningsturnéer efter sin bokutgivning? Och vem kan tjäna sin inkomst på det? Visst får vissa författare lite möjligheter till sommarföreläsningar med blåhåriga damer på Österlen, och visst får vissa debattörer sporadiska frilansskrivjobb i någon tidning. Men i slutänden står producenter av kultur och media inför något som musiker i alla tider försökt komma ifrån: Att slippa sitta arbetslösa, leva av någon annan och äta skitmat för att kunna skapa.

Vad än gratisrörelsen önskar sig för värld så måste produktion av kultur hitta en väg att ta betalt för produktionen i sig.

Här är en intervju med Unni Drougge:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4999440.ab

Spotify a loss for musicians?

Recently a new service has emerged from a swedish company Spotify. They offer a gigantic music library available for streaming, a brilliant idea at first and we at Gramtone got on the bus. Through our distributor Phonofile in Norway, we are avaliable on Spotify since last week. Our three releases The Modesty, Tree full of people and PAN are all available. Our coming releases Ralph and Kallocain wants to be published too.

But when talking about the economy, the terms are not particilarly ok for the musicians. First, the income generally is modest, where enormous amounts of artists will share a fairy small cake of money from ads and some paying for subscriptions. Then Spotify shares it 50/50. After that the distributor get 20% and the rest goes into the record company. Since Gramtone has a philosophy of high percentage to our bands, 80-90% of our income, they will get what they can. But as our distributor explained a bit ironically:
“…which will come down to about 0,000000001 euro per play”.
So if an atist is played about one billion times, the will get one euro from Spotify. A revolution? No, but hopefully a complement.

An other thought: Will streaming services really benefit music in the long term? The huge amounts of small labels and independent bands will be forced to work with the few, huge companies that can afford this kind of technology. Now when web publishing is cheap, one can set up their own webshop and work directly with the audience without middlemen, this kind of service maybe puts a gigantic middleman to separate this direct contact. But I might be wrong. It would be cool to hear about Spotifys strategies. I will call them. I also have a few more subjects to talk with them about.

This article (in swedish though) tells about recent development. As usual, the comments are very interesting:
http://www.dn.se/kultur-noje/musik/den-strommande-musikrevolutionen-1.822297

Edit 8/8 2009: Read the post after our first report from our distributor “Spotify money report”:
http://gramtone.wordpress.com/2009/08/08/176/

Facts about Ipod

Just a short one: It would cost 2000 euro to fill an Ipod of 8 gigabytes. An average Ipod contains four percent legal music. Every song is copied illegally at least 20 times.

The Swedish Model has a great speech in the parliment:
http://theswedishmodel.org/about/anforande/

About physical products

Physical products are needed in the music business. For a decade now, there has been a trend to aquire music via digital files, which are merely existing as zeros and ones on hard drives. At the same time another movement tries to cling to the old formats of CD:s and vinyl records. The debate has been hard regarding what will happen in the future and which type of delivering system that recorded music will use. Now, I have been thinking and debating for a while and here are some thoughts:

I am sure that musicians and listeners will always need the physical product. For several reasons: This past decade has proven that music without physical format is worthless: Noone wants to pay for it, it is collected like squirrels collect nuts for the winter. The inflation in musical value has been enormous. A decade ago there were actually “rare” music. It was hard to find, valuable, people found it attractive and worth the hunt. There was an interest from the audience to search for music. Today this seems strange. Music is hysterically available. Albums are sometimes downloadable even before their official release. The hunt for good music is limited to a couple of lazy clicks and there is no such thing as rare music anymore. A listener can possess a music library of millions of songs, but not really care or listen to the music. More like a prestigious mirror, or a kleptomanic need. This is not what the creators want. Not even the ones giving their music away for free, which is an increasing trend.

In musical marketing, there is no way what so ever for a manager, booker, artist or marketing firm to make an impression without a physical product. Anyone trying to work with music knows that an email, however ingenious it may be written, and a song in digital format to download, even if it’s the best song ever recorded, will go straight into the bin. Simply because a receiver doesn’t care, they want to be moved, to get a feeling, be impressed, get a present. Recently I listened to a lecture with an independent manager, trying to help four bands. He uses simple but beautiful packaging as his main strategy. Broken flying-V ukuleles, cigar boxes, strange parcels and creative ideas has made an impression with the receivers. It helps to remember the bands and the music it is meant to promote.

There is also a trend moving towards the old vinyl LP (for you younger ones, LP means Long Play, which points out that there’s room for about 40 minutes of music). I saw the new Calexico album on vinyl, a beautiful package, and with a sticker in the corner which read “With this album comes a voucher to download the MP3:s”. This is an excellent combination. A beautiful package with the mood and the attitude to amplify the music, and the daily usage of the music in digital format for the mobile phone or the computer. A vinyl album as the treasure, something to value and to care for. To pay for too of course.

And this is the main reason for physical packaging. A brand, a product, an artist, needs to be recognized. The graphics and the feel promotes an attitude and a mood. It helps to find the product in a shop or in the owners shelf. Just think about how you find the correct CD in your collection. You remember the thin and vague coloring on the back of the album. On the other hand a folder on your computer makes no impression at all. It comes down to alphabetical orders, which is the most unsexy way to get a feeling for your music.

Also, you cant give away virtual stuff as a present. Your best friends will be quite sad about an email with a playlist or some mp3:s. But a CD burned with ten great songs and a homemade cover is an excellent present. Simply because it comes with a feeling, some effort put into it and a physical weight and smell. Of course there are pros to digital products, and of course there are cons to physical products. You have heard them all. But I think there will be a movement back to some kind of physical product for musical publishing. I have started thinking about it myself, and will try to show you something in a while.

Does anyone download anymore?

Often during the last year when I wanted to check out interesting bands, I just went to Youtube or Myspace to listen to their music. There is no files to download and no music to own. This is very convenient, very legal and has major effects on the idea of selling-buying-owning music. When all music is available for free at servers that the artist controls, there is unlimited access to the ultimate music collection, that we all share. This is very nice for a listener, but maybe not as good for the musicians.

As the musical inflation accelerates, there is so much so available music that no one really cares. As we dont even have to do the small effort of downloading, this could lead to an economic disaster for musicians who feels they have to giva away more and more for free by just releasing it all on their sites.

I like this movement in many ways, but are there any solution for musicians who wants to make some money? My own ideas are live gigs and attractive digital solutions. Gigs can be magical and will always be worth a lot to an audience. And who gets to shag in front of a computer screen anyway? Good digital solutions, like our Web Album, with interactivity, contact between the artists and fans, and such attempts will be attempted, I hope some of them will prevail.

Not to forget the people who really likes the idea of ownership. I read that vinyl records is a new trend, as they are attractive, sound great and has this physical beauty of large artwork, great smell and magic touch… Myself, I dont own a grammophone at the moment, but its a high priority when the money comes rolling (some day).

So for the future, I bet there is a physical trend with great products, and a non-ownership-listeners culture, directly on the web. Maybe the biggest loser in the future will be file downloading.

Here is a swedish article on the subject: http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_1565053.svd

Dear old Stockholm stolen

Last week I participated in a TV documentary about an old Swedish folk song, popular as “Ack Värmeland du sköna”. This song has through history turned into lots of other songs, like the national anthem for Israel; Hatikva, the symphony Vltava/Moldau by Bedrich Smetana and the jazz standard Dear old Stockholm by Stan Getz. The producer Sotfilm learned that the song is “owned” and has to be paid for to Stan Getz, even though it is a folk song from the seventeenth century, and therefore free to use. I think this is very strange. Can an artist steal a song like this? Is this equivalent to file sharing? I sing the original in the documentary called Östgötavisan.

Compare for yourself
Monica Zetterlund singing Värmlandsvisan:
http://www.youtube.com/watch?v=oX_seHJgTFk

Donald Byrd playing Dear old Stockholm:
http://www.youtube.com/watch?v=IDq_bl0JstE

Vltava by Bedrich Smetana: http://www.youtube.com/watch?v=h8G9qHNS68s
Israel’s national anthem: http://www.youtube.com/watch?v=biQtrQpyJGo

The TV documentary, Swedish TV2, K-special:
http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1110789
(I sing the original at 34 minutes, it is streaming so you can fast forward there)

About Dear old Stockholm: http://en.wikipedia.org/wiki/Dear_Old_Stockholm
Värmlandsvisan lyrics in english: http://www.esther-ofarim.de/ackg.htm