I kreativitetens tjänst

“I går fattade en enig nämnd beslutet om att stödja den vision som Pelle Filipsson i kulturkollektivet Grammofon presenterade i vintras.”

Fan så roligt. Så där stod det i Norrköpings tidningar härom dagen, och en intensiv period har vidtagit där jag försöker uppdatera mig och kontakta folk. Jag får en anställning på Kulturkammaren (som ersättare för Markus Birros fru, samme Birro som försökte ta billiga poäng på mej i direktsändning i TV4:s debatt angående boken. Märkligt hur vägarna går).  Syftet är att rycka upp verksamheten rejält och dessutom etablera kvarteret för entreprenörsskap, kreativitet och kulturföretagande. Grammofon flyttar förhoppningsvis in under hösten och följs av mängder av bekanta som vill göra tuffa saker. Stegvis ska vi claima hela kvarteret och skapa den där magiska platsen som drömdes fram för redan 20 år sedan, när Kulturkammaren byggdes.

Nu gör jag ju knapapst detta själv, så ni som läser uppmanar jag att kontakta mig för egna projekt, sponsring, uppdrag, att förverkliga era drömmar. Vi behöver all energi som kan uppbådas för att göra staden och regionen till något häftigt. Det finns dessutom saker att slåss mot: Långsamma och oförstående beslutsfattare samt väldigt konservativa kulturarbetare som har svårt att koppla sitt missnöje med möjligheterna till förändring… Det är inte helt lätt.

Angående denna blogg blir den allt mer bångstyrig. från början tänkt som ett forum att berätta om Gramtone, vår unika idé och som marknadsföring för banden, blev det sedan ett forum för marknadsfilosofiska funderingar, sedan också en plats att berätta om min bok, och så nu faller den dessutom över ämnesområdet Norrköpings kreativa centrum. Men kanske kan läsaren se det som variationsrikt och lite intressant.

Så nu sitter jag och lyssnar på No Nos Moveran av Joan Baez och fantiserar om vad som kan bli av kvarteret. För inte fan gav vi upp, utan växlade upp, när nedläggningen stod för dörren.

STIM föråldrat?

Grammofon var från början bara en hemsida, där mina fyra band presenterades. Sajten firar tioårsjubileum nu i höst faktiskt. Idén från början var att lyssnare, publik och skivbolagsfolk skulle kunna höra mina sånger, kolla på bandens profiler och bli riktigt rejält intresserade.

Tidigt började jag förstå att Stim inte uppskattade sånt. De första åren, ungefär 1999-2002, begrep de inte principen för musiker osm jsälva la ut sin musik för lyssning. Sedan använde de med en ganska hård attityd några år, där musiekr skulle betala för att få spela upp sin egen musik på sina hemsidor. När så explosionen kom med Myspace och alla andra sajter där band kunde publicera sig enkelt, så gav de upp. En “tillfällig” klausul finns nu i deras regelverk där de egentligen säger sig vilja ta betalt av upphovsmän som använder isn egen musik på nätet, men avstår tills vidare… Jag vet inte vad tills vidare innebär, men uppfattar det som att de vill ta reda på vad nätet egentligen innebär för villkor för musiker. Nu har dock den klausulen funnits några år, så kanske börjar kompetensförsörjningen komma ifatt.

För att vara tydlig: Stim är en organisation som finns till på musikkompositörers uppdrag att värna våra rättigheter. De har inga vinstintressen utan har uppdrag av låtskrivare att förmedla pengar från användare till upphovsmän. Det är naturligtvis en frivillig organisation, så som musiker kan jag välja att stå utanför.

Och här finns en paradox som jag säkert kan låta gnällig över: Jag vill näömligen ha tillgång till Stims fördelar. Om en radiostation eller TV eller butik eller annan kommersiell aktör använder min musik, då vill jag ha betalt för detta och Stim är bästa möjliga organisation för detta. Men om jag själv vill spela min musik, eller publicera den på nätet, då är ajg förstås inte det minsta intresserad av att betala för det. Betala till mej själv minus tio procent i administrationsavgift. Det blir löjligt.

Lite mer vatten på kvarnen angående Stims föråldrade synsätt fick jag när vi skulle starta upp Gramtone. För idén med ett kooperativt skivbolag, det kudne de bara inte greppa. Musiker som äger sitt eget material, som ger ut det själva och som får förtjänsten, det ingick inte i deras regelverk. Vi hade många långa diskussioner om det. Flera gånger med bedrövligt lång väntetid på svar. Tre månaders svarstid, det är svårslagbart.

Idag i SVD skrivs om sånt. Att Stim behöver kasta skygglapparna.

Och Grammofon? Vi är idag ett stort, kooperativt kulturhus med sex band, tre konstnärer, utställnignar och annat roligt. Själv är jag rynkigare…

Gramtone blog introduction

This blog will be a channel for the record label Gramtone, which aims to change the face of the record industries. The label has a certain kind of hsitory: We started as a music collective of seven people in a small basement. We grew into 16 people, got hold of a huge and wonderful studio and are just now starting up this record label Gramtone. Our first release is due to the middle of october, with more music following during the autumn.

Our ideas are kind of new. Even though the new medias and distribution methods have been around for ten years, this industry has not been very good at embracing them, as you probably know. A very defensive and aggressive attitude from the companies, and lawmakers that has followed their ideas. What we are trying to do is completely different.

After a lot of research in 2006, on how to start a record label, we found the absurdities and the limitations of the business, so we created our manifesto, in a sort of pretentios way. But these 15 points is more of a business strategy for us. And we want more companies to use it:

 1. The live performance is the main product.
2. The recorded performance is promotionmaterial.
3. Artists shall be given the freedom to control their careers without involvment from the record company, but use it as support.

4. The number of middlemen shall be minimized, for maximum revenue to the artist.

5. Each bandfinances their own release. Th cooperative helps with recording facilities, marketing and distribution, web sales and contacts in the business.

 6. The music shall be spread with all avaliable media types, where Internet is most useful as a cheap, fast and environmentally friendly alternative.

7. Recorded music shall be distributed for free if the artist wishes.

 8. File sharing is a reality and has to be accepted, because it can not be stopped.

9. People sharing music files shall be encouraged to pay by donating to the artist after downloading.

10. The optimal organization for music production is the cooperative, where the artist is a joint owner and has free access to the equipment, facilities and publishing organization.

11. The main part of the revenue shall be paid to the artist, not to the cooperative.

12. Pricing of our products shall be motivated so the audience understands it with a legible pricing policy.

13. The pricing of company products shall be resonable, and by that we mean considerably lower than today’s normal levels.

14. Distribution is a matter for the record company, to help the artist and audience getting closer.

15. The opinions of Mu07 shall be spread actively, to help others use these methods.