Archive for May, 2009

Mer fördelningsekonomi

Jag kompletterar förra inlägget med lite detaljer om vad som händer när royalty kommer ned på individnivå. I praktiken vad en musiker kan leva på.

Från ett klassiskt skivbolag får artisten/bandet ungefär 5-10 procent av en skivas fullpris i royalty. Ca 15 kronor i praktiken. I ett bandsammanhang med fem medlemmar så delas förstås detta så varje medlem får tre kronor var. När pengarna ska plockas ut i lön så dras sociala avgifter, ca 30% samt skatt på ca 30%. Kvar blir ungefär 1,25 kr från en skiva som kostade 189 kronor.

Detta är den krassa verkligheten och snacket om hur musiker borde sälja till lägre pris, eller göra gratis, eller hitta alternativa inkomster, är ganska bökig. Inte minst för att de alternativ som finns ger ännu taskigare utdelning. Nyligen skrev E24 om att intäkterna ökade för upphovsmännen. Märk väl att detta gäller ett mycket litet antal artister som spelas mycket i just TV och radio. Där finns mycket pengar att hämta, via reklam- och licensfinansiering. Min egen STIM-inkomst? 500 kronor före skatt och sociala avgifter. Det räcker till en ett set strängar och en lunch om året.

Skev fördelning av musikpengar

fordelningIdag berättar SVD om hur pengarna fördelas mellan skivbolag, mellanhänder och artister i musikbranchen. Mycket bra att äntligen få fram det. En viktig bit handlar om kortföretagens höga förtjänster vid digital försäljning. Det här har vi identifierat i Gramtone och försökt hitta metoder för. Men det är svårt, vid riktigt små inköp, en enstaka MP3-fil, så går summan egentligen till kortföretag och moms… Ganska speciellt. Det blir tydligt hur mycket av den faktiska summan som går till mellanhänder. Något som kan framstå som en nyhet är att skivbolaget själv inte får så fruktansvärt stor del av kakan, som vissa myter gjort gällande.

Här kan du ta del av Gramtones kartläggning av fördelning i branchen (snyggare än SVD:s) och vår egen prisfilosofi, som vi förstås är stolta över då syftet är att artisterna ska ha pengarna. Vi gjorde den för ett par år sedan och den står sig väl i jämförelse med STIM:s, till och med lite bättre detaljerad:
http://www.grammofon.com/gramtone/prispolicy.html

En bit som förvånar mej lite i artikeln är Per Sundins kommentar om att skivbolagen investerat mycket i digitala försäljningssystem. Av de webbutiker som Gramtone använder, alla stora webbutiker i världen, är inget skivbolagsägt. Itunes? Emusic? Spotify? MTV, Åhlens, Bengans? Jag kan inte se var skivbolagen betalar dessa. För vår egen webbutik har vi fixat en smidig lösning – kunde vara billigare – men så fasligt stor investering har vi inte gjort.

Urballad rörelse

Först var jag imponerad av Piratpartiet. Vi hade till och med lite kommunikation runt de idéer som Gramtone försöker jobba efter. Lite beröm från deras partiledare kändes fint. Det var också kul att känna att vi inte bara var ännu ett gäng som snackade skit, utan vi gjorde saker. Kämpade för att hitta en riktning i det här nya mediaklimatet. Sedan började argumenten från dem låta allt fattigare, allt mer desperata och allt ytligare.

 För bristen på alternativ är uppenbar. När allt kokat omkring en stund återstod bara argumentet ”Allt ska vara gratis!”. Enkelt att prata bort: En mycket känd insikt är att information är värdefull. Den som sitter på viktiga saker kommer alltid att kunna tjäna enorma pengar på det. En annan: Talang, kreativitet och begåvning är en motor till samhällsutveckling. Om inkomsten tas från dessa så försvinner de annorstädes eller förtvinar. Med förlorad samhällelig välfärd som resultat.

 Dessutom har argumenten blivit fåniga på gränsen till störda:

”Musiken finns inte i det format jag vill ha”. Eh… Lever hen kvar i 1998?

”Det är inte stöld om upphovsmannen har kvar originalfilen”. Upphovspersonen äger bestämma över hur dennes verk ska spridas. Allt annat är faktiskt oetiskt och olagligt.

”Det är en fråga om demokrati” Nej, det är en annan fråga. Lär er skilja på ämnen.

”De där som drar in sina miljoner borde skaffa ett riktigt jobb” Vet ni vad ni pratar om?

 

Här följer några enkla frågor till piratrörelsen:

Vad ska finansiera kreativa människors verksamhet – egna löner eller bidrag från licenspengar?

Vad tycker piratpartiet om TV-licens?
Om svaret är ”Toppenhärligt” så undrar jag om deras inställning till licens för bredbandsabonnemang. Om svaret är ”Fanheller” så undrar jag vad som finns kvar om vi varken ska tjäna pengar på produktförsäljning eller tjänsteförsäljning.

Vad anser piratrörelsen om talang? Ska den belönas eller förkastas?
Om svaret är ”Jovisst ska en talangfull människa få pröjs” så undrar jag vem ni tycker ska betala dem. Om alternativet är ”Nähäpp, det är murare och undersköterskor som ska ha lön för mödan” så undrar jag vad ni känner till om konsekvenserna av dödad kreativ sektor.

 Ni verkar för spridande av kultur och demokrati. Vet ni något om faktiska förhållanden i de branscher ni debatterar? Känner ni till vad förtryckandet av kreativitet har lett till i olika tider och kulturer?

Ett praktiskt exempel, med fråga i slutet: Nyligen gjorde jag ett ljudteknikerjobb för en musiker som spelade in filmmusik på uppdrag av Filmpool Nord, vi tar lite studiohyra och så mitt arvode på det förstås. En vecka senare la vi ljudspåret till filmen som nu ska färdigpackas och börja visas så småningom. Allt som allt la jag åtta arbetstimmar på det och studiohyra för fyra timmar ovanpå det. Exakt när i processen övergår enligt piraterna mitt lönearbete till att bli en gratisproduktion som ska spridas fritt för “demokrati och yttrandefrihet”? Vem ska betala min lön? Eller gör jag detta jobb ideellt för att jag brinner för deras film?

Till sist, och framför allt aktuellt runt nedanstående tidningsartikel. Ni som tjatar om hur fildelning är viktigt för demokrati och yttrandefrihet, varför verkar ni inte för att ert eget förtryck upphör? Hot? Trakasserier? En massa inlägg om att Dick Harrison minsann inte är så änglavit själv… Vad sysslar ni med? Och kom inte med ”Det var inte jag”. Den tysta massan främjar extremismen i en rörelse.

http://aftonbladet.se/debatt/article5069431.ab

Va? Vafasen? Skärp!

Exjobbare för innovativ musikpublicering

Vi letar nu efter en exjobbare som vill göra sitt examensarbete med Gramtone, i jakten på hur morgondagens musikpublicering kan komma att se ut. Det här tycker vi är både skitviktigt och skitroligt. Helst ser vi en exjobbare i Östergötlandstrakten, men naturligtvis är vi öppna för alla. En driftig och fantasifull typ vore härligt att jobba med.

Läs mer på exjobpoolen:
http://www.admin.xjobb.nu/exjobb/laggInExjobbiSteg.aspx?rss=true&exjobbId=49147


Gramtone

Gramtone är musikutgivare och bas för ett gäng musiker och låtskrivare, baserade i Norrköping. Vi äger bolaget och studion tillsammans, folk med olika bakgrund och olika smak. Två dussin är vi, som ställer allt vi äger i ett rum och säger: varsågoda. Ett kollektiv av individualister har vi kallats, och varför inte: Grammisar har vunnits, stipendier har fåtts, medan somliga är kända för helt andra saker. Alla spelar roll, men inte nödvändigtvis rock. En driver ett enmansprojekt, en annan är med i fem band samtidigt. Några är runt 20, några har fyllt 50. En fick pris för årets bästa museum. Någon ligger bakom Softubes banbrytande pluggar och någon har fått utmärkelse för, hör och häpna, bästa fotbollslåt.

Gramtone satsar på en liten, spännande utgivning av ostyrig, vacker musik. Lyssna där du vill, vi finns i alla de vedertagna kanalerna. Vissa spelar live, andra spelar in. Några älskar att skriva låtar, andra spelar gitarr så fingrarna blöder. Gramtone är en plattform som används av varje band och artist som det passar dem bäst. Ibland är vi en lekplats, ibland kreativt nav, affärsyta eller en trampolin för musikkarriärer. Vi blir planterade och uppodlade av varandra, och vi gillar't. Vi tycker att musik gör tillvaron större och vill man att något ska finnas, då ska man också skapa det. Tre dussin utgivningar hittills, och mycket på gång. Titta in, lyssna in, och häng med.