Skev fördelning av musikpengar

fordelningIdag berättar SVD om hur pengarna fördelas mellan skivbolag, mellanhänder och artister i musikbranchen. Mycket bra att äntligen få fram det. En viktig bit handlar om kortföretagens höga förtjänster vid digital försäljning. Det här har vi identifierat i Gramtone och försökt hitta metoder för. Men det är svårt, vid riktigt små inköp, en enstaka MP3-fil, så går summan egentligen till kortföretag och moms… Ganska speciellt. Det blir tydligt hur mycket av den faktiska summan som går till mellanhänder. Något som kan framstå som en nyhet är att skivbolaget själv inte får så fruktansvärt stor del av kakan, som vissa myter gjort gällande.

Här kan du ta del av Gramtones kartläggning av fördelning i branchen (snyggare än SVD:s) och vår egen prisfilosofi, som vi förstås är stolta över då syftet är att artisterna ska ha pengarna. Vi gjorde den för ett par år sedan och den står sig väl i jämförelse med STIM:s, till och med lite bättre detaljerad:
http://www.grammofon.com/gramtone/prispolicy.html

En bit som förvånar mej lite i artikeln är Per Sundins kommentar om att skivbolagen investerat mycket i digitala försäljningssystem. Av de webbutiker som Gramtone använder, alla stora webbutiker i världen, är inget skivbolagsägt. Itunes? Emusic? Spotify? MTV, Åhlens, Bengans? Jag kan inte se var skivbolagen betalar dessa. För vår egen webbutik har vi fixat en smidig lösning – kunde vara billigare – men så fasligt stor investering har vi inte gjort.

Advertisements

5 Responses to “Skev fördelning av musikpengar”


  1. 1 Janne May 8, 2009 at 6:20 pm

    Jag tror att ni är på rätt väg. Enda invändningen jag har är att er modell givetvis är fördelaktig för artisterna, men att även kunderna borde få del av de minskade kostnader som man har när man säljer MP3 filer direkt från er webbutik.

    Om man tittar på t ex ett webbalbum, så får artisterna 55-60 Kr mer än om de sålt en CD i en affär. Tycker i och för sig att det är bra att artisterna får en större del av kakan, men inte att de nästan tiodubblar sina intäkter.

    Genom att hålla ett lågt pris på en skiva, så kommer betydligt fler att köpa den. Om 15 Kr hade gått till bandet och ni hade tagit 5 Kr i adm. avgift, så hade utpriset inkl moms blivit 25 Kr. Kontokortsavgiften kan man ha separat, ungefär som portoavgift när man handlar på postorder.

    Med ett pris på 100 Kr funderar människor på om de verkligen vill ha ett webbalbum. MP3 har även lägre ljudkvalité än CD och eftersom man inte köper något fysiskt, så känns 100 Kr dyrt. 25 Kr känns billigt och man hade köpt betydligt mer musik. Troligen hade man totalt sett köpt musik för mer pengar än man gjort med ett pris runt hundralappen.

    Med ett pris på 25 Kr hade man troligen sålt minst 5 gånger fler exemplar, vilket faktiskt genererar mer pengar till artisten och det genererar 2,5 ggr mer pengar till er. Dessutom hade kunderna varit grymt nöjda och kommit tillbaka ofta.

    Ni skulle ju även kunna ha möjligheten att stamkunder har ett konto hos er där de kan sätta in pengar i förväg, så att de slipper kontokortsavgiften när de handlar.

    Tack för att ni har lagt upp information om er prispolicy, för jag tror att det man bör diskutera är hur framtidens affärsmodeller för musik på internet bör se ut, istället för att rasera vår demokratiska medborgarrätt i jakten på fildelare.

    Med ett pris på 25 Kr så kan ni faktiskt konkurrera med gratis, eftersom de flesta som lyssnar på musik faktiskt tycker att artisterna ska ha något i gengäld.

  2. 2 GramtonePelle May 9, 2009 at 12:00 pm

    Det är en utmärkt idé och vi har diskuterat ganska långt att hålla ne prisnivå på webbalbumen runt 40-50 kronor för ett fullängdsalbum, ca 25 kr för en “EP” på runt fyra sånger och tio kronor för en singel/musikvideo.

    Det här formatet med webbalbum (eller om vi kallar dem pocketalbum) funkar också bra för att publicera independentfilm, poesi och liknande. Vi jobbar just nu med ett multimediakollektiv som gör en produktion runt en poesisamling, med filmer, konstverk och liknandne. 50 spänn för en sådan, där så mycket som möjligt går till artisten är vettigt tycker vi.

    Att separera kortavgiften är inte tillåtet – även fast caféerna gör det – utan vi måste ha ett enhetligt pris där vi har satt kostnaden utifrån vad vi själva är tvugna att betala för service. Det är tyvärr helt omöjligt att komma ifrån alla mellanhänder.

    En egen butik med särskilda kundkonton är förstås väldigt klyftig, men vi skulle behöva lägga massor med pengar på säkerhetslösningar, om kunder faktiskt lagrar sina pengar hos oss. Livsfarligt för oss om någon hackar systemet. Det är nog bara de största som vågar göra på det viset.

    En svaghet med webbalbum/pocketalbum är förstås att det går utmärkt att fildela. Hur billigt vi än får för oss att göra produktionerna, så finns en stor risk för att vi inte tjänar en krona. Men så är det just nu. Vi försöker hitta en exjobbare som ska undersöka framtidens musikpublicering.

    Tack för din kommentar!
    /Pelle

    • 3 Janne May 10, 2009 at 7:26 pm

      Ni får väl kalla det administrationsavgift istället för kortavift… ;o)

      Radiohead lade ju ut sitt senaste album för nedladdning på nätet
      och alla fick betala vad de tyckte att det var värt. 1,2 miljoner laddade ner det och 2/3 betalade för sig, i snitt 40 Kr. Detta innebar att de fick in betydligt mer pengar än på sitt förra album.

      Det viktigaste är att det är ett smidigt sätt att handla, vilket de är det stora problemet idag. Sen är det väldigt viktigt att priset är väldigt attraktivt. För då är det svårt att låta bli att slå till som konsument.

      Igår var jag t ex och handlade på min närmaste Ica affär och där reade de ut sina gamla hyrfilmer. En för 40 Kr eller tre för 100 Kr. Jag gick därifrån med 12 filmer. Hade de kostat 100 Kr styck hade jag troligen inte köpt en enda eller möjligtvis en.

      Är jag inne på en sajt där de säljer webalbum för endast 25 Kr styck, så är det troligt att jag köper 5-10 album på en gång när jag väl handlar. Kostar de däremot 40-50, så köper jag i bästa fall max 1-2 album. Kostar de 99 Kr, så laddar jag nog hellre ner dem illegalt eller köper CD-skivan om det är någon artist jag verkligen tycker om.

      Kostar ett album 25 Kr, kan jag chansa och köpa ett album från någon jag inte känner till, men inte om de är dyrare.

      Peter Sunde på The Pirate Bay har ju sagt att han håller på med något projekt för att hantera mikrobetalningar, så ni kanske får sätta hoppet till honom… ;o)

      Det är en intressant omvälvning som sker nu, men jag tror faktiskt att det i slutändan kommer att bli bättre än förut för alla parter. Internet gör det lättare för nya artister att nå ut till en stor publik och de stora musikbolagen kommer tappa sitt monopol på musikdistribution, vilket kommer göra att artisterna får bättre betalt och fansen får ta del av musiken billigare.

  3. 4 GramtonePelle May 11, 2009 at 2:54 pm

    Bra synpunkter återigen. Jag ska ge lite respons:
    Radioheads idé var bra, och eftersom de var först så fick det extra genomslag. Som vi har analyserat saken så krävs dock att man är riktigt stenrik redan innan samt att man är enormt känd. Alltså knappast en modell för ett litet indieband. Men vi kan ha fel och ett av våra band är inne på att prova en liknande försäljningsform. De räknar däremot inte med några seriösa summor i intäkt.

    Smidigt sätt att handla tycker jag inte är ett ämne längre. Det finns ju åtskilliga former av betalning/abonnemang/lyssningsformer. Stor skillnad från några år sedan då skivbolagen snarare motarbetade hela internet. Nu omfamnar de ju mediet, men utifrån sina egna agendor, visserligen.

    Attraktivt pris, absolut! Såna inköp du beskriver är viktiga. Men här har jag lite invändningar. Flera parametrar att tänka på: Dels går det inte bara att bygga ekonomiska modeller på impulsköpare av reaprodukter, utan en fast kärna av fullprisnbetalare behövs för att säkra någon sorts lönsamhet. Den underhållning som vi köper på ICA eller bensinmacken tjänar egentligen ingen några pengar på. Däremot sparar kunden förstås pengar. Men låt mej beskriva villkoren för artisterna, som är mitt fokus:

    Av 25 kronor på ett webbalbum i vår egen webbutik skulle 3-5 kronor gå i kortavgift, 5 kronor gå i moms till staten, 2,50 gå till Gramtone och ca 12,50 till bandet att dela på. Fördelat på fem bandmedlemmar så får var och en 2,50 kr. När de vill ta ut det som lön att köpa nudlar för så dras skatt och sociala avgifter så var och en får en krona kvar. Sådana är villkoren även med minimalt antal mellanhänder. Ett band skulle alltså behöva sälja 500 000 webbalbum för att tjäna en skaplig bi-inkomst brevid ett vanligt lönearbete. En enorm mängd, som skulle kräva ganska omfattande marknadsföringssatsningar, av pengar som vårt skivbolag förstås inte har. Sluta jobbet och ägna mer tid till sin artistkarriär kommer naturligtvis inte på fråga.

    Så prissättningen måste anpassas för alla parters bästa. Jag tror också att det i slutänden blir bättre, utom möjligen för en del mellanhänder. Men jag är lite emot alla dem förstås. Mikrobetalningssystem är en lysande idé, för musik ska inte behöva vara dyrt.


  1. 1 Jolly Roger Trackback on May 31, 2009 at 12:33 am

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s




Gramtone

Gramtone är musikutgivare och bas för ett gäng musiker och låtskrivare, baserade i Norrköping. Vi äger bolaget och studion tillsammans, folk med olika bakgrund och olika smak. Två dussin är vi, som ställer allt vi äger i ett rum och säger: varsågoda. Ett kollektiv av individualister har vi kallats, och varför inte: Grammisar har vunnits, stipendier har fåtts, medan somliga är kända för helt andra saker. Alla spelar roll, men inte nödvändigtvis rock. En driver ett enmansprojekt, en annan är med i fem band samtidigt. Några är runt 20, några har fyllt 50. En fick pris för årets bästa museum. Någon ligger bakom Softubes banbrytande pluggar och någon har fått utmärkelse för, hör och häpna, bästa fotbollslåt.

Gramtone satsar på en liten, spännande utgivning av ostyrig, vacker musik. Lyssna där du vill, vi finns i alla de vedertagna kanalerna. Vissa spelar live, andra spelar in. Några älskar att skriva låtar, andra spelar gitarr så fingrarna blöder. Gramtone är en plattform som används av varje band och artist som det passar dem bäst. Ibland är vi en lekplats, ibland kreativt nav, affärsyta eller en trampolin för musikkarriärer. Vi blir planterade och uppodlade av varandra, och vi gillar't. Vi tycker att musik gör tillvaron större och vill man att något ska finnas, då ska man också skapa det. Tre dussin utgivningar hittills, och mycket på gång. Titta in, lyssna in, och häng med.


%d bloggers like this: