Archive for January, 2010

Min bok, Den vackraste gåvan

Min bok, Den vackraste gåvan, kommer ut nu. Det har inget med Gramtone att göra, men jag gör en liten post här ändå. Redan i förväg har det varit en del uppmärksamhet. Jag har hunnit vara med i TV4 och haft en debattartikel i Expressen. Fler tidningar publicerar snart intervjuer vi har gjort i förväg.

Debatten har startat så smått, vilket förstås är ett viktigt mål med boken. Jag antar att det blir betydligt mer när folk börjar läsa boken. Temat är ju ganska nytt och provocerande. Visst kommer en del att tycka att den där Filipsson är allt en jävla idiot, men jag är glad att vissa diskuterar detta svåra ämne på ett nyanserat sätt:
http://medborgarperspektiv.blogspot.com/2010/01/till-den-fria-abortens-lov.html
http://trollan.wordpress.com/2010/01/26/ett-nej-ar-ett-nej-oavsett-kon/
http://blog.jatilllivet.se/wordpress/2010/01/27/den-ofrivillige-pappan/
http://sannasdittochdatt.blogspot.com/2010/02/fran-mat-o-hjartan-till.html
http://annaekelund.blogspot.com/2010/02/en-avundsjuk-fotbollsfru.html

Jag kommer att hålla övriga inblandade – inte minst sonen – långt ifrån händelserna omkring boken. Eftersom några undrat över sonens eventuella utsatthet, så vill jag förtydliga att allt är mycket noga genompratat och säkrat. Det finns många skyddsnivåer. Saker har landat mycket bra dessutom. Naturligtvis skulle jag inte ge ut boken om det fanns risk att den resulterar i negativa saker för barnet. Alla namn är förstås fejkade.

Vill någon ha kontakt med mej, så går det genom förlaget. Boken går att köpa överallt, exempelvis här:
http://www.bokia.se/bok/9789172411814/den-vackraste-gavan-pelle-filipsson/

Antagligen fyller jag på den här posten framöver. Jag vill inte blogga en massa egocentriska poster om min bok, mitt i media-, pedagogik och musikbloggen. Så titta hit ibland, om boken intresserar dej.

Uppdatering 7 mars 2012:
Det är kul hur boken lever så här två år efter utgivningen. Damernas Värld hörde av sig i höstas, och ville göra en intervju angående singelkvinnors inseminering. De ville ha en “annan sida” antar jag. Nu förefaller numret vara utkommet, jag ska kolla om intervjun finns med – och förstås om den blev bra, man vet ju aldrig hur det vinklas. Mer intressant är att en kandidatuppsats från Lunds Universitet handlar om ofrivilligt faderskap. Det kom tydligen till utifrån min bok och debatten omkring den. Väldigt läsvärd och med en kvalitativ studie med både människor i samma situation, och intervjuer med experter på området. Detta var ett tydligt mål med min bok, att det skulle lyftas akademiskt. Jag hoppas fortfarande på en nyansering av debatten, och när detta forskas på, så bildas förstås en djupare kännedom om problematiken. Att uppsatsen går att ladda hem och läsa gör förstås saken bara ännu bättre:
http://www.lu.se/o.o.i.s?id=19464&postid=1614188

Updatering 3 juni 2011:
Nyligen hörde en av DN:s relationsexperter, Liria Ortiz, av sig och frågade om jag ville bidra med  funderingar angående ett bökigt relationsärende. Kul att bli tillfrågad, men jag är ju verkligen inget proffs på sådant. Jag läste igenom det välskrivna frågebrevet och försökte ge lite olika perspektiv. I just det här fallet tänkte jag mest att det borde finnas hopp om en bra utveckling, eftersom de båda vuxna har en lång och kärleksfull relation. Och förstås, att om hon väljer att föda barnet, så vore det inget vidare att lämna mannen direkt, eftersom hon då lämnar honom utan möjlighet att ens försöka anknyta till sitt barn. Visst är ämnet riktigt svårt. Det verkar engagera också. Många vill uttrycka sina åsikter och känslor i kommentersfältet. Hur som helst: Jag tycker både frågan och svaret är riktigt nyanserade och klyftigt formulerade. Lovande inför framtiden att folk äntligen har bättre ord att sätta på problemet. Hoppas allt går bra för dem alla:
http://www.dn.se/blogg/fragainsidan/2011/05/31/gravid-i-valdigt-svar-situation/


Uppdatering 11 december 2010: Idag fick jag en debattartikel publicerad i Svenska Dagbladet: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/faderskapsreglerna-ar-absurda_5821739.svd
Jag blev nämligen så tagen av en tidningsartikel om en karl som inte kunde bli erkänd som pappa. Sorgligt och underligt:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/mamman-insjuknade-da-erkanns-inte-faderskapet_5813977.svd

Sajten Familjeliv har publicerat en intervju: http://www.familjeliv.se/Vantar_barn/1.995499. Ytterligare en sån där personlig historia, men jag försökte verkligen få in problematiken som företeelse, istället för att bara babbla om mig själv. Villkoren i media är dock sådana att den personliga, subjektiva berättelsen alltid lyfts fram. Bra ibland, men visst blir jag trött på att inte komma längre. Hittills är fortfarande Helsingborgs Dagblad den bästa intervjun (länk finns nedan).

Den 10 augusti sändes ett temaprogram i P1:s Kropp och själ, där jag är en av de intervjuade. Programmet tog upp ofrivilligt föräldraskap på ett nyanserat sätt. Det går att ladda ned här för lyssning: http://sverigesradio.se/topsy/ljudfil/2543720.mp3

Majnumret av Modern Psykologi recenserade min bok mycket nyanserat. “Det är jobbigt att läsa om, men mycket intressant” är slutklämmen ,och det får jag ju vara stolt över. Vid det här laget har också artiklar publicerats i tanttidningarna Amelia och Allas. En liten blänkare fanns faktiskt också i Hänt Extra. Otroligt egentligen att ämnet lyftes så mycket i så olika medier. Nu får jag väl påstå att ett tabu är brutet tack vare boken. Som en liten kuriositet kan jag nämna att Tidningen Mama länge ville göra en intervju, men jag tror de tröttnade på att inte få vara först. Så precis när boken kom ut publicerades en artikel om en känd kille som blev ofrivillig pappa med en av systrarna Graaf (som jag för övrigt nämner lite kort i boken som en av medietjejerna med lustig intällning till det här med barn). Mama har förstås inte hört av sig mer, men jag följer den tidningen lite vagt, för ibland finns ganska häpnadsväckande artiklar.

En TT-artikel publicerades 19 maj i flera tidningar, som handlar om att mäns depressioner efter barns födelse inte uppmärksammas. Också kul att se hur det jag presenterat i boken, bekräftas här. Vad gäller siffrorna så har däremot Gaiainstitutet i Danmark hävdat att det rör sig om ännu fler än var tionde. Uppemot 15% enligt deras undersökningar:

http://www.alltombarn.se/foraldraliv/har-din-man-drabbats-av-forlossningsdepression-1.24929
http://www.aftonbladet.se/wendela/article7151326.ab
http://www.gp.se.adp-visitor.sth.basefarm.net/nyheter/sverige/1.371928-nyblivna-pappor-riskerar-depression
http://www.sydsvenskan.se/sverige/article877241/Nyblivna-pappor-riskerar-depression.html
http://www.viforaldrar.se/artiklar/arkiv/pappadepp/
http://www.blt.se/nyheter/tt_inrikes/nyblivna-pappor-riskerar-depression(1930969).gm
https://svt.se/2.22620/1.2006405/nyblivna_pappor_riskerar_depression?lid=senasteNytt_1765014&lpos=rubrik_2006405

Detta lyftes förresten i Radio Kalmar i juli förra året, med nästa samma siffror ur en brittisk undersökning:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=2964425

En jättefin recension av Bibliotekstjänst fick jag 26 mars från Optimal Förlag. “Här blir hans bok ett oerhört angeläget och behövligt inlägg i samhällsdebatten”. Bra så. I helgen ska jag till Stockholm och träffa ett gäng familjeterapeuter som vill veta mer, en journalist för den nystartade tidningen Babydays, en karl från Stockholms mansjourer och förhoppningsvis Helene Sigfridsson från Makalösa Föräldrar. Det är så roligt att kunna nå ut på detta sätt. Förändringsarbete är viktigt. Tydligen snackade de lite om ämnet på Boston tea Party med Filip och Fredrik härom kvällen. Märklig känsla, men det är utmärkt att ha lyft ett tabu.

Alltombarn.se hade en intervju publicerad 12/3, som gick lite längre i frågorna. Det var ju väldigt mycket konfliktjournalistik i början, men här börjar jag ana att mina ämnen kan hitta plats i en nyanserad debatt. Metro hade förresten en krönikör förra veckan som skrev ett “Öppet brev” till mig. Det var en lustig känsla. Att få höra av kompisar att någon skrivit till mig, men genom en dagstidning. Världens mest omständiga epostsystem? Nåväl, jag skickade en replik till Metro, som de tyvärr inte publicerade. Istället ringde en journalist några dagar senare och gjorde en riktigt bra intervju. Redaktören beslutade tyvärr att inte publicera den. Så nu hänger min replik lite i luften, vi får se hur det blir i Metro. Det är kutym att en svarande får replikera i media. Annars får jag väl skriva till Fridah privat. Det är ju artigt att svara på brev. (uppdatering 26/3: Ett privat brev skickades nyligen).

Dalarnas Tidning gjorde en recension/kommentar om min bok. Naturligtvis är jag mycket glad att hon läst och förstått: http://www.dt.se/kultur/article593819.ece
Jätteskönt, till skillnad från den i Smålandsposten, den kvinnan blev mest blev provocerad. Men å andra sidan vill hon veta mer och skriva en specialartikel nästa månad, vilket förstås är bra. Smålandspostens recension.

Nu börjar den intensiva fasen av kvällstidnings/TV-framträdanden att klinga ut. Skönt på många sätt, för jag var verkligen inte beredd på att det skulle bli så mycket. Inte heller på bloggpöbeln som verkligen vräkte ur sitt hat. Lustigt när man uttrycker “Många har trott att jag var omogen, onasvarig och känslokall, vilket fördjupar kriserna när det handlar om anknytningsproblem”. Och direkt få svaret “Du ska bara hålla käft, du som är omogen, oansvarig och känslokall”. Mycket konstigt.

Lite länkar till artiklar under februari månad:
Aftonbladet Wendela, dessutom Göran Lindéns intervju och Malin Wollin s kommentar. Expressen Söndag hade en artikel samma helg, men den finns inte på nätet.

Radio Östergötlands intervju, som kom på nätet den 18 februari: http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=2213748&BroadcastDate=&IsBlock

Intervjun med Helsingborgs Dagblad är den hittills bästa, tycker jag.  Eftersom den berättar mer om problemen och mindre om mej som person. Bra med tanke på syftet: Jag har kontakt med flera yrkesmänniskor som är intresserade av förändringsarbete och bättre rutiner.

Advertisements

Gramtone

Gramtone är musikutgivare och bas för ett gäng musiker och låtskrivare, baserade i Norrköping. Vi äger bolaget och studion tillsammans, folk med olika bakgrund och olika smak. Två dussin är vi, som ställer allt vi äger i ett rum och säger: varsågoda. Ett kollektiv av individualister har vi kallats, och varför inte: Grammisar har vunnits, stipendier har fåtts, medan somliga är kända för helt andra saker. Alla spelar roll, men inte nödvändigtvis rock. En driver ett enmansprojekt, en annan är med i fem band samtidigt. Några är runt 20, några har fyllt 50. En fick pris för årets bästa museum. Någon ligger bakom Softubes banbrytande pluggar och någon har fått utmärkelse för, hör och häpna, bästa fotbollslåt.

Gramtone satsar på en liten, spännande utgivning av ostyrig, vacker musik. Lyssna där du vill, vi finns i alla de vedertagna kanalerna. Vissa spelar live, andra spelar in. Några älskar att skriva låtar, andra spelar gitarr så fingrarna blöder. Gramtone är en plattform som används av varje band och artist som det passar dem bäst. Ibland är vi en lekplats, ibland kreativt nav, affärsyta eller en trampolin för musikkarriärer. Vi blir planterade och uppodlade av varandra, och vi gillar't. Vi tycker att musik gör tillvaron större och vill man att något ska finnas, då ska man också skapa det. Tre dussin utgivningar hittills, och mycket på gång. Titta in, lyssna in, och häng med.