Archive for the 'Ekonomi – Economy' Category

Spotify revisited

(Enlish text downstairs. I know you international folks are interested in this subject.)

Med allt mer statistik kan vi nu börja följa hur Spotify växer. Det är tydligt att inkomsterna ökar till våra band. Tidvis har det mest varit toppar vid albumsläpp, vilket har dalat kraftigt efter något kvartal. Men vi ser nu att det uppstår en stabilitet för vissa band, där intresset är ihållande. Det viktiga i sammanhanget är att den utbetalade summan vid lyssning har ökat. Sannolikt för att allt fler köpt reklamfria abonnemang.

Ur den enskilda artistens perspektiv finns flera framgångsfaktorer på Spotify. Jag behöver knappt nämna att den vanliga kampen med marknadsföring och synlighet gäller som alltid. På Spotify tjänar artisten på att ha mycket musik publicerat. Helt enkelt för att en lyssning gärna leder till en annan. Lite mer spekulativa – och ganska irriterande – är artister som döper sina sånger efter mer kända verk. Kalla din sång “Stairway to heaven” så kommer du att få en hel del extra lyssningar. Men kanske mågna besvikna eller tjuriga lyssnare också. Ett annat fult knep verkar vara att spela in förskräckliga covers med simpel utrusting, för att krama pengar ur populära låtar. Lyssnarna spiller över vid sökningar.

Trots ökningen i intäkter ska jag ändå nämna att det gäller väldigt lite pengar fortfarande. Så hoppfulla rockers som vill leva på sin musik ska nog inte fölita sig helt på Spotify.

Now for the English:
With more and more statistics, we can start to follow how Spotify grows. Its obvious that the revenue increases to our bands. At times, it has been short peaks around album releases, which have faded in a quarter. But som of our bands have reached a stability in the number of listenings, where the inerest is continuous. Most important is that the revenue per listening has increased. Probably because more peope pay for advert-free subscriptions.

In the single artists perspective, there are some success-factors on Spotify. I hardly need to mention that the usual struggle with marketing and visibility still applies. On Spotify, the artist gains by publishing lots of music. Simply because a listening often leads to another. A more speculative – and rather irritating – are artists who names their songs after more famous works. Name your song “Stairway to heaven” and you will get a lot of listenings. But maybe a lot of disappointed and grumpy listeners too. Another agly trick, seems to be horrifying covers recorded with simple gear, to squeeze money from famous songs. The listeners spill over while searching.

Despite the increase in revenue, I have to say its still very little money in it. So hopeful rockers who want to live on their music, should not put their hopes entirely on Spotify.

Bokutgivning

Efter utgivningen av min bok “Den vackraste gåvan” har jag lärt mig väldigt mycket. Naturligtvis mest om bokens tema, men det tar jag inte upp här. Eftersom även publiceringsfrågor intresserar mig, så ska jag berätta lite om processen att ge ut en bok. För något har jag hunnit lära mig även om det. Vissa delar är överförbara på musikpublicering dessutom.

Till att börja med så skrev jag ett så gott som färdigt manus, ca 250 boksidor tjockt. Skrivprocessen ser väldigt olika ut för olika författare, så jag ska inte gå in på den delen. Med ett genomarbetat manus om ett nytt ämne, uppbackat av intresserad press och goda källor, så hade jag faktiskt en del hopp att få det utgivet. Eftersom ämnet var svårt, så tvekade jag en hel del angående utgivning, men då Optimal Förlag var beredda att skriva kontrakt så diskuterade vi ordentligt och jag bestämde mig för en linje som fungerade. Kontraktet hanterade diverse juridiska frågor, men också angående senaste utgivningsdag (inom ett år efter kontraktets skrivande), antalet friexemplar till mig m.m. Det enda vi egentligen diskuterade var ersättningsnivån i procent. Jag hoppades på en ganska snabb utgivning, bara ett par – tre månader efter kontraktsskrivandet. Men så funkar det tydligen inte. Jag fick hålla mig till tåls i åtta månader. Detta på grund av att debutanter slipper konkurrera om medieutrymmet med de etablerade författarna under januari-mars. Stora författare ger helst ut under hösten, nämligen.

Sedan följde en noggrann redigering där jag gick igenom manuset minutiöst. Naturligtvis hade jag gjort det hundra gånger redan, men perfektionismen satte in. Så av det “färdiga” manuset blev ändå en hel del ändringar. Redaktören och jag bollade sedan manuset mellan oss ett par gånger. Jag har läst att vissa författare hamnar i konflikt med förläggare om innehållet. Ibland tar slutredigeringen lång tid med mycket gräl och strykande. Men här var processen väldigt bra och snabb.

Efter att vi satt slutversion, så vidtog korrekturläsning. Här är enda området som jag är missnöjd med kvalitén. Självklart var det en ständigt pågående jakt på stavfel och avstavningstrubbel under hela skrivandet. Men man får räkna med åtskilliga fel som slinker igenom. Så att jag själv skulle sköta korrekturen var inte väntat. Förlaget inväntade en korrektur från mig och tyvärr lärde jag mig att författaren själv inte kan kvalitetssäkra sin egen korrläsning. För man blir blind för sin egen text. Så ni som läst bokens första tryckning, kommer att hitta en del irriterande stavfel. Och jag är inte glad över detta. Lärdom till alla andra: Se till att förlaget kvalitetsäkrar korrekturet.

 Sedan följde omslagsarbetet. Detta skötte förlaget, men då jag hade en hel del egna idéer och gillar paketeringsdesign, så bombade jag dem med förslag och åsikter. Köpte dessutom eget råmaterial för att göra ett liknande omslag med lite mer schvung i. Men i slutänden blev det förlagets inköpta bild som hamnade på omslaget. Plus lite pålagda detaljer. Jag får väl erkänna att jag tänkt mig ett annat omslag, men det funkar, visst.

Här var vi framme i november, och den första marknadsföringsinsatsen gjordes, i form av en annonsartikel i katalogen för Svensk Bokhandel. Det är en ren BTB-upplaga, som är til lför att intressera bokhandlare att köpa in böcker till sina butiker. Mest av allt är det ett författarporträtt som också berättar lite om boken. Jag skrev det själv, förstås men Optimal har varit god hjälp med slutkoll och förslag på trimning. Här var jag också med på en julmiddag med förlaget, där jag träffade flera distributörer. Det var intressant att få inblickar i den delen av branchen, deras arbetssätt och vilka frågor som är aktuella för deras utveckling. Vi snackade en hel del om den digitala bokutgivningen och villkoren för branchen omkring detta.

Efter ett par höstmånaders väntan så var det dags för tryckning i januari-februari. Tryckningen tog någon vecka och sedan gick den direkt ut till distributör och butiker. Det är antagligen mest kostnadseffektivt, att tycka precis intill publicering, så det slipper ligga böcker på lager och vänta. Flera butiker hade köpt in böcker direkt. Förlaget skickade 130 pressreleaser till allehanda medier och det blev en hel del napp.

Det här med mediedramaturgi och sättet jag framställs på är förstås ett jäkligt stort ämne. Det styr man inte själv – utom förstås valet att vara med eller tacka nej. I just mitt fall blev det väldigt mycket uppmärksamhet. Och jag försöker inte vara kokett här, ämnet är för svårt för att spela tjusig och duktig. Uppmärksamheten blev hur som helst massiv och det var en väldigt speciell värld att gå in i. TV är snabbast och har störst behov av att vara först med en nyhet. Eftersom det är ett snabbt medium. Pressen hängde på strax efter och det blev en del intervjuer i samband med utgivningen. På det följde en massa bloggare och den obligatoriska bloggkommentarspöblen, som jag inte alls var förberedd på. Jävlar vilken låg nivå på somliga. Detta har jag snackat med några andra författare om och någonstans hoppas jag att människors datormognad blir större i framtiden. Nåväl, efter dessa intensiva första veckor då jag åkte upp till Stocholm på väldigt lustiga tider, så blev det lite jämnare nivå. Lyckligtvis kunde jag kombinera jobbet med intervjuer och resor, men jag förstår om andra kan få problem med detta. Vissa medier förväntar sig att man verkligen ställer upp. Och man får ju se det som en lysande möjlighet till reklam. Ekonomiskt funkar det förstås så att man inte får någon ersättning eller lön. En macka kanske. Men en TV -kanal kan betala resa och hotell om det behövs.

Intervjuer har konstigt nog pågått på en lågintensiv nivå i flera månader nu. Jag trodde det skulle svalna fort, men vissa tidningar kommer ut sällan och har möjlighet att inte hänga på låset för att få den där sensationella, flåsiga intervjun. Det blir förstås bättre kvalitet på senare intervjuer, då man hinner medieträna och intervjuarna är intresserade av djupare frågeställningar. Där kan man kanske lära sig att styra framträdanden mer, om man är en författare som återkommer med mer böcker genom åren.

Recensioner tog en stund innan de började synas däremot. Hittills har jag hittat tre; ett par mindre landsortstidnignar och hos Bibliotekstjänst. Alla tre bra – naturligtvis med kritiska delar, men det hade jag väntat mig. Förlaget har berättat att recensioner av den här sortens böcker kan droppa in glest under ganska lång tid.

Sedan när det gäller försäljning och intäkter så kan det funka väldigt olika. Förlaget varnade mig för att vissa böcker kan få mycket uppmärksamhet men ändå inte sälja så mycket. Ibland nöjer sig folk med att läsa en tidningartikel. Jag antar att det till och med kan finnas tillfällen då mediauppmärksamheten konkurrerar ut bokförsäljningen. Intresset finns ändå: Det är ganska många inne på bloggen och läser om min bok, debatten pågår fortfarande, biblioteken som jag kollat med, har rejäla köer på boken. Det är förstås roligt. Samtidigt är den här typen av debattböcker/biografier/faktaböcker aldrig storsäljare. Det är bara deckare som säljer i stora mängder, och min bok är ju långt ifrån en sådan. Å andra sidan kan försäljningen pågå under ganska lång tid. När det gäller pengar, så blir man inte förmögen av sånt här. Jag kommer att få ersättning var fjärde månad och jag förväntar mig en ganska liten summa. Vissa författare kan hitta vägar till föreläsningar, workshops och seminarier. Där har de senaste åren visat att bättre summor går att hitta. Folk som både är duktiga skribenter och kan trollbinda en levande publik är dock sällsynta, så jag antar att kretsen är begränsad. Vissa riktar in sig på universitetsvärlden, och åker runt på akademiska föreläsningar.

Sedan då? Min förläggare förklarade att förlag helst satsar på ett “författarskap”. Alltså en fortsatt utgivning från de författare som kontrakteras. Visserligen skrivs kontrakten på bara en bok i taget, men med en första insats för att visa ett nytt ansikte i mediebruset, så är det rimligt att läsare känner igen den där personen när den ger ut kommande böcker. Vilket troligen är en fördel i marknadsföringen. Har man som författare ambitionen att vara en del av debatter och förändra världen, så är det förstås något som måste ske genom utgivning av flera böcker, en fortsatt nyansering, ympning och tematik. Å andra sidan, skriver man dåligt och boken inte säljer, så blir det knappast fler böcker.

Läs gärna posten om min bok här: Min bok, Den vackraste gåvan

Grammofon knäckt – och oväntad nyhet

I morse fick jag ett samtal från någon nyhetsförmedling i Gamleby, som ville intervjua mej om en nyhet angående Grammofon – tydligen publicerad i Folkbladet. Detta var överraskande, och efter att ha gått in på deras sajt hittade jag detta:
http://www.folkbladet.se/nyheter/norrkoping/artikel.aspx?articleid=5118057

Nyheten kommer ur ett brev som jag skickade några intressenter och politiker förra veckan. Som någon tydligen skickat vidare, och som nu – utan att jag hört av journalisten – publicerats. Det känns inte alls ok. Får man verkligen publicera brev utan upphovsmannens kännedom? Och att använda mitt namn överallt utan att ens kolla läget. De kunde ju fått ännu bättre artikel om de bara hört av sig. Visserligen är artikeln välskriven och så småningom skulle vi ändå berättat offentligt om situationen. Men detta riskerar att skada våra affärer med hyresvärden – som vi snart ska möta i hyresnämnden för övrigt. Inte proffsigt av tidningen alls. De är förstås kontaktade för att förklara sig.

Men eftersom det nu ändå är ute så kan jag bekräfta: Grammofon tvingas flytta ut 1 juli, på grund av en kraftig hyreshöjning. Vi har naturligtvis planer på vad nästa steg blir och diskuterar för fullt med olika hyresvärdar och andra intressenter vad som kan ske. Här kan du se en enkel sida med en av visionerna:
http://www.grammofon.com/vision/

Sen får vi se vad som faktiskt blir verklighet. Kul att drömma i allafall. Jag återkommer om Folkbladets svar.

Uppdatering 25 feb:
Vad gäller Folkbladet så fick jag bara ett dumt svar från chefredaktören. Men vi gick ut i andra medier och berättade om situationen nu:
http://www.nt.se/noje/artikel.aspx?articleid=5858367

http://www.tv4play.se/nyheter/lokala_nyheter/norrkoping?videoId=1.1527477

Storsällskapen vinnare

Forskaren Daniel Johansson föröker nyansera debatten om musikintäkter och fildelning. Härligt, tycker jag, för en bred ochb klyftig bild behövs – så myter och plakatdiskussioner kan undvikas.

Han berättar i SVD om faktiska siffror för musikförsäljning, om vilka som vinner på utvecklingen, samt en antydan om varför artisterna – återigen – inte drar fördel av utvecklingen: Då inspelad musik inte ger de stora intäkterna, så ökar istället intäkterna från livespelningar, och från direkt musikanvändning via radio och streaming. Bra kan man tycka, men hur ser det ut i botten, för de som faktiskt tillverkar musiken? Jag kan se flera ledtrådar:

När musik spelas via etermedia så betalas en användaravgift till Stim. Denna fördelas av Stim enligt en mall som säger att den som säljer mest plattor antas spelas mest i radio. Så Tomas Ledin och Per Gessle har hittills fått en stor andel av Stimpengarna oberoende av vem som faktiskt spelas. Detta beror på att infrastrukturen är ganska föråldrad och schematisk. Resultatet blir att den stora mängden artister som spelas men inte inhandlas, inte tjänar pengar på all den etermedia-spelning som sker. (Se för övrigt mina Spotify-poster).

När det gäller de ökande intäkterna från livespelningar så finns även där en sorglig ledtråd: I senaste Stim-Nytt finns ett stort reportage om nya villkor för livescenerna. Artisterna upplever en stenhård konkurrens, eftersom alla måste ut på vägarna och turnera. Det innebär att livegig är svårare att få, samt att arrangörerna kan dumpa ersättningarna. Arrangörerna å sin sida upplever en hyresboom vilket gör att de inte har råd att driva verksamheten. Resultatet blir en utarmning av livescener och ett allt trängre forum. Jätteartisterna spelar på idrottsarenorna och biljettpriserna ökar rejält. Men den stora mängden artister som spelas, hittar inte intäkter via livespelningar heller.

De stora vinnarna då? Centrala institutioner och företag som sitter på infrastrukturen förstås. Upphovsrättsorganisationerna och digitala distributörer.  Dessa tjänar bra på den nuvarande lyssnarkulturen. En långsiktig fördel för musikerna är att upphovsrättsorgansiationerna åtminstone kan investera i musikerskap. Och att fler digitala distributörer dyker upp framöver, med schysstare fördelningspolitik. Jag säger bara Bahnhof…

Visst är det svårt. Men betrakta inte detta som gnäll. Musik är livsviktigt och på musikgymnasierna flockas fortfarande ungdomar som brinner för att spela. Skönt att Johansson vill nyansera diskussionen, det är precis vad som behövs för att komma framåt.

Spotify – ersättning eller complement or substitute

(In english below, since my posts about Spotify are read internationally)

spotify[1]Swe: Vi fick just senaste kvartalsrapporten från vår viktigaste distributör, Phonofile i Norge. Trevliga killar, bra kommunikation och eftersom de har alla roliga webbutiker som Itunes, Spotify m.m. så är det alltid spännande att få deras rapporter. Som små presenter varje kvartal.

Som förra rapporten, så fick vårt mest framgångsrika band, The Modesty, en del spelningar. 4430 spelningar på dessa tre månader, vilket är helt okej tycker jag. Det skapade en intäkt på 5,53 kronor.

Jag börjar fundera på vad Spotify egentligen är. Själva säger de sig vara en ekvivalent till reklamradio – och tycker musikerna får bättre betalt än i det mediet. Vilket är sant. Men i praktiken tror jag de blir en ersättning för musikköp, för folk köper väl varken CD eller MP3-or när de kan lyssna gratis på Spotify? Så risken blir att Spotify gör musiker fattigare i slutänden. 4430 spelningar… Det kunde motsvara flera hundra CD-köp, eller kanske 1000 MP3-köp. Vilket naturligtvis skulle rendera en avsevärt högre intäkt för musikerna. Så frågan är hur man ska tänka. Vad tycker publiken?

En viktig aspekt är om folk råkar stöta på vår musik i någon form av radiofunktion, där jag kunde avgöra marknadsföringsvärdet, eller om folk specifikt söker upp bandet för att lyssna igenom deras musik gratis. Marknadsföringen är särdeles värdefull. Men vi saknar tillgång till statistik över sånt från Spotify. Vilket Last FM faktiskt erbjuder enkelt.

Eng: We just got the latest quarter-report from our most important distributor, Phonofile in Norway. Nice guys, good communication and since they have all the fun webshops like Itunes and Spotify, its always exciting to get their reports. Like a small present each quarter.

Like in the last report, our most successful band, The Modesty, got quite a few plays. 4430 plays in these three months. Which is quite alright, I think. It gave them 5,53 swedish crowns (which is about 0,5 Euros).

I’m starting to think about what Spotify really is. Themselves, they say that they are an equivalent to commercial radio – and gives the musicians more money than in that medium. Which is true. But in practice I think they become a substitute for buying music. Because people wont buy either CD:s or MP3:s when they can listen for free on Spotify? So the risk is that Spotify makes musicians poorer in the end. 4430 plays… That could equal several hundred CD-buys, or maybe 1000 MP3-buys. Which of course would render a significantly higher income för the musicians. So the question is what to think. What do the audience think?

One important aspect is if people come by our music in some form of radiofunction, where I could conclude the marketing value. Or if people specifically search for the bands, to listen to their music for free. The marketing is particularly valuable. But we lack the access to statistics about that from Spotify. Which Last FM does offer easily.

By the way, here are our bands on Spotify:
The Modesty
Tree full of people
P.A.N

Digialbum, sånglärka och webbutik

Alldeles snart, gott folk, så lanserar vi på Gramtone en stor satsning. Dels ger vi ut de sju första digialbumen, en egen uppfinning som vi hoppas ska slå igenom ordentligt. Visst gillar vi digitala produkter, men lösa musikfiler är så jädra osexigt. Så vi har satt ihop en produkt med vackert fullskärmsomslag, med musik, bilder, filmer och annat. Dessutom en dynamisk del som kan uppdateras med tiden och ge köparen nytt material i ett redan inköpt album. Du kan redan nu ladda hem ett gratisalbum med vårt gamla avsomnade band Roger Överallt.
Läs om digialbum och ladda ned här: 

http://www.grammofon.com/gramtone/digialbum.html

sånglärkanSamtidigt lanserar vi en rättvisemärkning – Sånglärkan. För att ändra fokuset från roffarmentaliteten som genomsyrar fildelninigsdebatten idag, så vill vi diskutera vad producenter och konsumenter kan göra för att hjälpa varann istället. Sånglärkan blir vår symbol för ett nytt tankesätt.
Läs om Sånglärkan här:

http://www.grammofon.com/gramtone/sanglarkan.html

För att allt detta ska ge bästa resultat så startar vi samtidigt vår egen factory outlet. Nu har vi precis drabbats av en del knasiga problem, på grund av Swedbanks attityd att inte kommunciera med sina kunder. Men vi är strax på banan med butiken och försöker lansera alltåhop samtidigt. Kul som fanken!

Teatral upphovsrätt

Ett bråk har pågått en tid mellan Stockholms Stadsteater och flera upphovsrättsföreträdare om teaterns användning av musik i sin föreställning “De tre musketörerna”. Jag uppskattar debatter som lyckas bli nyanserade, och här finns bra potential att prata allvar.

stadsteaternTeatern, med Madeleine Sjöstedt som frontfigur, är frustrerad över att deras användning av musiken möts med sådant motstånd från skivbolag och Stim. Skivbolaget Universal har använt riktigt obehaglia metoder för att driva sin linje: Stämningar, påhitt, lögner, tala i annans namn… Så Sjöstedts argument om stämningar osm affärsidé är ganska relevant. Snygg beräkningsmodell får hon in också. En sång skulle vara värd 160 000 kronor enligt stämningarna. Festligt. Härlig affärsmodell.

universalMen hon svajar tyvärr lite i viss argumentation. För teaterns användning är inte bara vanlig musiklyssning, utan de blandar in någons verk (ca 50 låtar) i teaterföreställningen och gör därmed helt nya saker med verken. Detta måste faktiskt lösas med musikskaparna i förväg, som regelverket ser ut idag. Och en frisk kompositör skulle med glädje vilja ha med sin låt i en sådan föreställning. Så fårga i förväg är väl inget kosntigt? Minns exempelvis Baz Luhrmans kerativa användning av popdängor i filmen Moulin Rouge (2001). Superhärligt – och fantastiskt resultat för både filmen, musikskapare och publik. Tyvärr missar Stadsteatern hur avtal faktiskt ser ut.

stimStim nyanserar debatten i en replik i dag. Bra synpunkter. Men även som upphovsman blir jag fundersam. För en tanke smyger sig in efter genomläsningarna. Vilken mellanhand har rätt att bestämma vad en upphovsman ska göra med sina verk? Universal uppför sig självsvådligt och knappast i artisternas intresse. Eventuella skadestånd går sedan inte alls till artisterna de säger sig företräda utan naturligtvis till skivbolaget. Upphovsmannen blir bara en galjonsfigur för andras inkomst. Lite samma sak med Stim. Vi har själva i Gramtone haft bekymmer med deras filosofi – trots att de anser sig främja oss som upphovsmän.  Vi får inte använda vår egen musik fritt, vi måste betala Stim för att arrangera våra egna konserter… Det blir lite larvigt till slut. En främjande organisation behöver se vidare än bara till första plånboksraden.

Tänk om musiker och användare kunde mötas utan mellanhänder. Fast det blir adninistrativt enormt jobb för att lösa sånt. En upphovsrättsorganisation behövs för att göra effektiva affärer. Dessutom: Tank om regelverket för användning var lite friare. Så man kunde använda verk lite enklare, leka runt med dem, blanda och vara kreativ och samsas mer. Tjäna nya pengar ihop. Creative Commons är ett smart steg på vägen.

Men för er som är kritiska till dagens publikfientliga situation: Den har uppstått för att musiker förr i tiden inte fick betalt alls. Varsågod för några öl och var jävligt nöjd med att få bli spelad här hos oss.  Betalt? Det kan du ta för skivorna sen. Naturligtvis behövdes uppstyrning så musiker kunde hävda sin rätt till betalning för användning. Idag har vi gått ett helt varv runt, så samma argument dyker upp igen. Spela gratis – tjäna pengar på något annat sätt. Här är några bärs. Se lite glad ut.


Gramtone

Gramtone är musikutgivare och bas för ett gäng musiker och låtskrivare, baserade i Norrköping. Vi äger bolaget och studion tillsammans, folk med olika bakgrund och olika smak. Två dussin är vi, som ställer allt vi äger i ett rum och säger: varsågoda. Ett kollektiv av individualister har vi kallats, och varför inte: Grammisar har vunnits, stipendier har fåtts, medan somliga är kända för helt andra saker. Alla spelar roll, men inte nödvändigtvis rock. En driver ett enmansprojekt, en annan är med i fem band samtidigt. Några är runt 20, några har fyllt 50. En fick pris för årets bästa museum. Någon ligger bakom Softubes banbrytande pluggar och någon har fått utmärkelse för, hör och häpna, bästa fotbollslåt.

Gramtone satsar på en liten, spännande utgivning av ostyrig, vacker musik. Lyssna där du vill, vi finns i alla de vedertagna kanalerna. Vissa spelar live, andra spelar in. Några älskar att skriva låtar, andra spelar gitarr så fingrarna blöder. Gramtone är en plattform som används av varje band och artist som det passar dem bäst. Ibland är vi en lekplats, ibland kreativt nav, affärsyta eller en trampolin för musikkarriärer. Vi blir planterade och uppodlade av varandra, och vi gillar't. Vi tycker att musik gör tillvaron större och vill man att något ska finnas, då ska man också skapa det. Tre dussin utgivningar hittills, och mycket på gång. Titta in, lyssna in, och häng med.