Archive for the 'Grammofon' Category

Tree full of people – Frontline

Frontline1Nu släpper vi äntligen ny musik! Efter att ha byggt nya fina studion, har alla band spelat in intensivt. Mitt eget – Tree full of people – är först ut. Vi har jobbat i ett år med ett album som… javafan… läs pressreleasen:

Sverige är i krig. Våra politiker och militärer maskerar det. Man pratar om ”missionen” i Afghanistan, dit vi förlagt resterna av vår armé. Men hur talas det om saken? Ja, för fem år sedan var det första feministiska kriget. Vi skulle rädda den afghanska kvinnan. Tillsammans i en koallision av villiga, var vi i färd med att bygga framtid. Nu räddar vi ansiktet och tar oss därifrån. Utan resultat, och med fienden obesegrad. Och när vi förlorar kommer det inte att kallas förlust. För det var ju inget krig. Och en ensam galning som spränger sig i julruschen har inget samband med något annat än sitt eget utanförskap.

Det samhälle man gav sig ut att försvara, har förändrats när man kommer hem. Konkreta terrrorhot mot allmänhet och enskilda, på ett sätt som var otänkbart för tio år sedan. Ökade slitningar mellan oss som bor här. Rasismen tilltar och kriget fortsätter. Som om allt detta var separata storheter. Vi vill påstå att det hänger ihop. Vi bäddar för särhället med den minsta gemensamma nämnaren att hålla oss på vår egen kant, under enkla nationalsymboler utan värde.

I själva verket sysslar vi med vapenträning där nere. I själva verket finns ingen plan, inga visioner och ”insurgenterna” tar över så fort vi åker hem. Vi hade en stund i en demonstrationsyta för vapenförsäljning. Vårt krig är arbetsmarknadspolitik. Ofarligt tror vi, i vårt nyuppförda aparthood. Och soldaterna brutaliseras. I sitt yrke konstateras hur kul det är att skjuta talibaner. ”Nu tar vi lunch” efter en lyckad bombning.

Men kanske är kriget meningsfullt. Vi kanske rentav är beredda att betala kostnaden av döda svenskar; även julhandlare? Och segregation är väl naturligt? Men varken marschtrummor eller protestsånger. Trots att vi brutit vår neutralitet, för krig utomlands, drabbades av vår förste självmordsbombare och åstadkommit ett allt mer polariserat samhälle, så håller Kultursverige truten.  Är konflikten för komplex? Skäms vi? Hamnade vi på de ondas sida? Självcensuren är tydlig. Vi vågar inte ta i vissa ämnen. Blir man rasist? Om man offrat förstånd och lemmar för sitt land, är man då fredad mot kritik? Inga svar, utom möjligen från en konstnär som kränker muslimer i yttrandefrihetens namn.

Vi vill bryta tystnaden med elva sånger som testar kriget och parterna. Vi låter soldaten komma till tals, och den guds utvalde med bombväskan. Om våra egna slagfält, där massgravarna ligger under asfalten i världens fredligaste land. Förvirrade pojkar med datorvapen. Han som massakrerade barn. Tolvåringen som aldrig kom hem från sommarlägret. Det är redan här. Vi har redan haft våra första terrordåd. Här finns tillräckligt med mujahediner och nazister för att skapa svåra konflikter i decennier framåt. Men inte är vi i krig inte.

Ja, det är ett politiskt album. Men liksom den speglade verkligheten, ambivalent och otydligt. För vi kan inte ta ställning heller. Men vi sörjer. Fredsvisor kan bara sjungas ironiskt i vår tid. Skit och skönhet. Vackra melodier i trasiga stärkare. Vi sökte ljudet av en lom i en dimmig nordsvensk sjö, mot eldigheten i en dharbuka på en jemenitisk basar. Vi gör krigsmarschen som inte finns, men i protestform. Och utforska hur ett förvirrat Sverige låter 2013. Det är upp till dig att avgöra om vi lyckats.

Texter, videos m.m. finns här: http://www.grammofon.com/tfop/

Hittills har albumet hunnit upp här:
http://shop.klicktrack.com/419907
http://www.amazon.co.uk/gp/product/B00CNXUKR0/278-8729319-2930063?ie=UTF8&child=B00CNXUOFI

Och alldeles nyss på Spotify: Tree Full Of People – Front Line

Advertisements

Ingrid – kollektiv med Gramtonegrenar

För några år sedan, 2005, kom vi igång på allvar med Grammofonkollektivet. Det utgick från ett litet gäng som samlades under namnet Mamma & pappa i en mysig lokal i centrala Norrköping. Grammofon kunde expandera rätt rejält, då vi fick tag i en färdigbyggd studio, med massor av utrymme till infall och experiment. De 20 personer vi plötsligt blev, kunde starta egen musikutgivning med nya idéer om hur artister skulle göra och hur pengarna skulle fördelas. Några i gänget hade erfarenhet av tråkiga skivbolag och usla kontrakt. Men med de nya kanalerna kunde vi få ut vår musik på våra egna villkor. Och med en total frihet utifrån varje artists egna behov. Inget exklusivitetsavtal var en vikig punkt.

Naturligtvis blev ingen rik. Vi var okända och lokala artister med en i bästa fall begränsad fanskara. Men så är det ju. Tenkiken och kanalerna har blivit billiga. Då uppstår enorm konkurrens om uppmärksamheten. Hur som haver: Ett av våra band hette The Modesty, en trio modspoppare som leddes av en Tomas Nordmark. Mycket driftig ung man, som jag delade skivbolagandet med. Han kom förresten upp med namnet Gramtone som blev vår etikett. Han flyttade sedemera till Stockholm och The Modesty tonade ut efter två utgivningar.

Under det senaste året har denne Nordmark synts ihop med rätt kända artister, i ett nystartat kollektiv i Stockholm. Ingrid heter de. Och ser man på, precis samma idéer som hos Grammofon. De får med rätta en jädra massa uppmärksamhet. Det är Lykke Li, Peter, Bjorn and John m.fl. världskändisar. Ett kreddigt indiegäng om också lever på det där trendiga soundet som de har gemensamt. Jag stötte ihop med Tomas i fredags, när han var hemma på en kort visit i Norrköping. Visade nya Grammofonstudion lite snabbt och hann höra om hans närmaste planer.

Avundsjuk? Nej faen heller. Det är enormt kul att se hur de här idéerna växer sig starkare i musikvärlden. Jag tror det blir många fler som jobbar på det här viset framöver. Det finns också en sund hjälmentalitet i den här kollektivismen. Man kan faktiskt stödja varandra och bidra till varandras framgång på ett mer direkt vis, än genom vanliga skivbolag. Det är kollektiv av individualister, som en NT-reporter skrev om Grammofon, men jag ser ingen motsättning i detta. Här är lite länkar:

Hemsidan: http://www.ingrd.com
Samlingsplatta på Spotify: Various – Ingrid – Volym 1
Artikel i Nöjesguiden: http://nojesguiden.se/artiklar/sveriges-maktigaste-familj

Louice Ottosson – Debutant på Gramtone

Nu kommer Louice Ottosson ut med sin debut-Ep hos Gramtone. Hon har spelat länge och synts på musikalscener, såväl som jazzklubbar. De senaste tre åren har Louice gått musikallinjen på Performing Arts school i Göteborg. Idag bor hon i Norrköping, och vi på Grammofon har kopplat ihop oss med henne.

Louice Ottosson hade turnépremiär förra helgen på Kulturhuset, våningen under Grammofon i stans nya keratörskvarter. Vill du läsa lite närmare om hennes musik, finns en färsk intervju här:
http://www.folkbladet.se/nyheter/norrkoping/default.aspx?articleid=5824986

Och här finns förstås musiken
Spotify: Louice ottosson – Redan 22
En av många webbutiker: http://www.amazon.co.uk/Redan-22/dp/B005ZO34UO/ref=dm_ap_alb1

Nya Grammofon

Det har varit länge sedan jag skrev något substansiellt. Saken är den att Grammofon blev tvugna att flytta ut från vår härliga lokal 1 augusti, pga en 500 procentig hyreshöjning.  Jajamen. Så blir det när hus ska göras om till “Upplevelsekvarter” (Fastighetsföretaget Ståhls uppfattning om vad som är en upplevelse kan naturligtvis diskuteras).

Men vi kämpade för att göra något ännnu bättre av denna belägenhet. Så efter lite lobbyarbete, så sålde vi in tanken på ett kreatörskvarter tillsammans med Kulturkammaren (där jag nu också blivit verksamhetsansvarig), Kulturhuset och Östgötateatern. Vi delar nu en innergård och jobbar hårt för att utveckla kvarteret. Ännu mer aktörer, tuffa ytor, ett torg, en skulpturpark, ja det finns mycket att jobba för.

Så för att visa lite progress, komemr hr bilder från vårt arbete med att bygga en ny studio. Det har pågått sedan i december, med klart mest intensitet de senaste veckorna. Så lite progress i bildform:

En repbild i början av december, innan bygget satte igång:

Sedan ett gäng bilder på den kontinuerliga renoveringen så här långt:


Gramtone

Gramtone är musikutgivare och bas för ett gäng musiker och låtskrivare, baserade i Norrköping. Vi äger bolaget och studion tillsammans, folk med olika bakgrund och olika smak. Två dussin är vi, som ställer allt vi äger i ett rum och säger: varsågoda. Ett kollektiv av individualister har vi kallats, och varför inte: Grammisar har vunnits, stipendier har fåtts, medan somliga är kända för helt andra saker. Alla spelar roll, men inte nödvändigtvis rock. En driver ett enmansprojekt, en annan är med i fem band samtidigt. Några är runt 20, några har fyllt 50. En fick pris för årets bästa museum. Någon ligger bakom Softubes banbrytande pluggar och någon har fått utmärkelse för, hör och häpna, bästa fotbollslåt.

Gramtone satsar på en liten, spännande utgivning av ostyrig, vacker musik. Lyssna där du vill, vi finns i alla de vedertagna kanalerna. Vissa spelar live, andra spelar in. Några älskar att skriva låtar, andra spelar gitarr så fingrarna blöder. Gramtone är en plattform som används av varje band och artist som det passar dem bäst. Ibland är vi en lekplats, ibland kreativt nav, affärsyta eller en trampolin för musikkarriärer. Vi blir planterade och uppodlade av varandra, och vi gillar't. Vi tycker att musik gör tillvaron större och vill man att något ska finnas, då ska man också skapa det. Tre dussin utgivningar hittills, och mycket på gång. Titta in, lyssna in, och häng med.