Archive for the 'Publicering' Category

Kokong släpper Vivisepulturesque idag!

j0lR2e9bjpyBcYJxkzqlPfOg_2putVwhqyS0wosgzPo,4c40rJX02pUVlKz-UnjisKA6dAVhvvhTNls4KS6kRqU,gLUfaf7V7ApHT8QCo67ZLuNy7mAi08qKdKlWySqXimINytt albumsläpp från Gramtone! Kokong släpper sitt andra album, titulerad ”Vivisepulturesque”, och bjuder därmed ännu en gång upp till skev dans. Kokong bildades 2009 och utgörs av två medlemmar; Niclas Peterson (sång, trummor, gitarr, piano) och Tom Lindström (gitarr, bas, synt, lapsteel, rhodes, tramporgel, piano, banjo). Kokong erbjuder välisolerade byggen, rotade i experimentell och gitarrbaserad rock. Debutskivan, ”Science Loves Pudding” (Gramtone, 2010), beskrevs av Zero Magazine ”som om Chris Cornell blivit utslängd från en cirkus och kryper hem halvpackad i rännstenen”.

Uppföljaren ”Vivisepulturesque” fortsätter i samma anda, men enligt bandets medlemmar ”med tydligare musikaliskt fokus och med texter som är något mer allvarsamma och nyktra”. Kokong har livespelningar planerade inför våren 2015.

Lyssna på Spotify: http://open.spotify.com/album/1Ilt6oKwM5uGA4oyICYYbc

Bandets Facebooksida: https://www.facebook.com/kokongbook

Spotify revisited

(Enlish text downstairs. I know you international folks are interested in this subject.)

Med allt mer statistik kan vi nu börja följa hur Spotify växer. Det är tydligt att inkomsterna ökar till våra band. Tidvis har det mest varit toppar vid albumsläpp, vilket har dalat kraftigt efter något kvartal. Men vi ser nu att det uppstår en stabilitet för vissa band, där intresset är ihållande. Det viktiga i sammanhanget är att den utbetalade summan vid lyssning har ökat. Sannolikt för att allt fler köpt reklamfria abonnemang.

Ur den enskilda artistens perspektiv finns flera framgångsfaktorer på Spotify. Jag behöver knappt nämna att den vanliga kampen med marknadsföring och synlighet gäller som alltid. På Spotify tjänar artisten på att ha mycket musik publicerat. Helt enkelt för att en lyssning gärna leder till en annan. Lite mer spekulativa – och ganska irriterande – är artister som döper sina sånger efter mer kända verk. Kalla din sång “Stairway to heaven” så kommer du att få en hel del extra lyssningar. Men kanske mågna besvikna eller tjuriga lyssnare också. Ett annat fult knep verkar vara att spela in förskräckliga covers med simpel utrusting, för att krama pengar ur populära låtar. Lyssnarna spiller över vid sökningar.

Trots ökningen i intäkter ska jag ändå nämna att det gäller väldigt lite pengar fortfarande. Så hoppfulla rockers som vill leva på sin musik ska nog inte fölita sig helt på Spotify.

Now for the English:
With more and more statistics, we can start to follow how Spotify grows. Its obvious that the revenue increases to our bands. At times, it has been short peaks around album releases, which have faded in a quarter. But som of our bands have reached a stability in the number of listenings, where the inerest is continuous. Most important is that the revenue per listening has increased. Probably because more peope pay for advert-free subscriptions.

In the single artists perspective, there are some success-factors on Spotify. I hardly need to mention that the usual struggle with marketing and visibility still applies. On Spotify, the artist gains by publishing lots of music. Simply because a listening often leads to another. A more speculative – and rather irritating – are artists who names their songs after more famous works. Name your song “Stairway to heaven” and you will get a lot of listenings. But maybe a lot of disappointed and grumpy listeners too. Another agly trick, seems to be horrifying covers recorded with simple gear, to squeeze money from famous songs. The listeners spill over while searching.

Despite the increase in revenue, I have to say its still very little money in it. So hopeful rockers who want to live on their music, should not put their hopes entirely on Spotify.

Louice Ottosson – Debutant på Gramtone

Nu kommer Louice Ottosson ut med sin debut-Ep hos Gramtone. Hon har spelat länge och synts på musikalscener, såväl som jazzklubbar. De senaste tre åren har Louice gått musikallinjen på Performing Arts school i Göteborg. Idag bor hon i Norrköping, och vi på Grammofon har kopplat ihop oss med henne.

Louice Ottosson hade turnépremiär förra helgen på Kulturhuset, våningen under Grammofon i stans nya keratörskvarter. Vill du läsa lite närmare om hennes musik, finns en färsk intervju här:
http://www.folkbladet.se/nyheter/norrkoping/default.aspx?articleid=5824986

Och här finns förstås musiken
Spotify: Louice ottosson – Redan 22
En av många webbutiker: http://www.amazon.co.uk/Redan-22/dp/B005ZO34UO/ref=dm_ap_alb1

Nya utgivningar

Gramtone släpper precis två nya album.

Madeleine Jonsson Gille får nu ut Celebraciones – ett album med tolv låtar med hennes unika snirkliga, excentriska jazz. Hennes tredje utgivning. Musiken har egentligen funnits ute en tid redan, som digialbum. Nu har de också publicerats på alla tänkbara webbutiker, och förstås även på Spotify.

Här kan du köpa:
http://www.musikkonline.no/shop/displayAlbum.asp?id=402242

Och här kan du lyssna på Spotify:
Madeleine Jonsson Gille – Celebraciones

*****

Dessutom har Patrick Lindgren släppt sitt debutalbum “Ok, I’m done”. Många år i diverse band, konstellationer och projekt har landat i hans egen musik. En sorts elektrisk singer-songwiter. Magnus Johansson är svåger numera, och har hjälpt till, liksom flera av kompisarna inom Grammofon.

Här kan du köpa:
http://www.musikkonline.no/shop/displayAlbum.asp?id=402246

Här kan du lyssna på Spotify:
http://open.spotify.com/artist/0gHeWNVFV41pKVzU2rsFKc

Det händer mycket mer hos Gramtonebanden nu. Snart kommer mer – på höjden och bredden.

Kallocains framgångar i amerikansk radio

Kallocain har nått mängder av amerikaner via ett promotionavtal med Tinderbox Music (http://www.tinderboxmusic.com/). Framför allt har bandets låtar gått varma i radiostationer, och Niclas, som är huvud, hjärta och själ i Kallocain skickar till oss diverse rolig statistik. Inte rolig i bemärkelsen siffror i Excelark, men rolig för att han når så många med sin musik. Där har låtarna legat högt uppe på flera hotplaylistor de senaste veckorna.

Kallocain kollar nu vidare med ett TV-avtal som är riktat mot MTV och Discovery Channel, dit promotorn Jon Dalange – chef på Tinderbox – vill försöka sälja in musiken. Lärorikt som tusan.

Nu tittar  vi också på Blue Pie (http://www.bluepierecords.com/) som fokuserar fpå Australien och Indien. Niclas har nu ett kontraktsförslag som det kluras på för närvarande.

Och naturligtvis finns musiken även här för er Spotifylyssnare. Kallocain – Between two states heter albumet. Det hörs väl varför amerikanerna gillar det. Själv hamnar jag tillbaka på Highway 1 i höjd med Fort Bragg när jag lyssnar:
Kallocain – Between Two States

Tips om superblogg

I den här bloggens tema; “musikproduktion-kreativitet-publicering-DIY” så har Niclas i Kallocain tipsat om en lysande blogg som gör det jag skulle vilja göra med den här bloggen, fast mycket bättre än jag nånsin kan åstadkomma. De kallar sig Blindmen, och scannar av musikvärlden på ett väldigt bra och läsvärt sätt. Kolla bara:

http://blindmen.se/blog/

Kallocain och Kokong – två nya plattor

Nu släpper Gramtone två album:

Kallocain med plattan Between two states, en atmosfärisk bilkörarplatta. Jo, faktum är att jag gillar allra bäst att lyssna på den medan jag kör. Inbillar mig ibland att jag kör utmed amerikanska östkusten i halvruggigt väder. Så låter musiken för mig.
Här är en fin recension: http://www.vt.se/kultur/artikel.aspx?articleid=5711949
Och här på Spotify: Kallocain – Between Two States

Kokong med Science loves pudding, experimentellt muller, med grunge, folk och jagvetintevad. Mina högst personliga associationer går till Wovenhand och Eddie Vedder. Sångaren Niklas blev inte förolämpad av liknelserna.
Här är en fin recension:
http://www.zeromagazine.nu/rec.asp?id=3074
Och här på Spotify: Kokong – Science Loves Pudding


Gramtone

Gramtone är musikutgivare och bas för ett gäng musiker och låtskrivare, baserade i Norrköping. Vi äger bolaget och studion tillsammans, folk med olika bakgrund och olika smak. Två dussin är vi, som ställer allt vi äger i ett rum och säger: varsågoda. Ett kollektiv av individualister har vi kallats, och varför inte: Grammisar har vunnits, stipendier har fåtts, medan somliga är kända för helt andra saker. Alla spelar roll, men inte nödvändigtvis rock. En driver ett enmansprojekt, en annan är med i fem band samtidigt. Några är runt 20, några har fyllt 50. En fick pris för årets bästa museum. Någon ligger bakom Softubes banbrytande pluggar och någon har fått utmärkelse för, hör och häpna, bästa fotbollslåt.

Gramtone satsar på en liten, spännande utgivning av ostyrig, vacker musik. Lyssna där du vill, vi finns i alla de vedertagna kanalerna. Vissa spelar live, andra spelar in. Några älskar att skriva låtar, andra spelar gitarr så fingrarna blöder. Gramtone är en plattform som används av varje band och artist som det passar dem bäst. Ibland är vi en lekplats, ibland kreativt nav, affärsyta eller en trampolin för musikkarriärer. Vi blir planterade och uppodlade av varandra, och vi gillar't. Vi tycker att musik gör tillvaron större och vill man att något ska finnas, då ska man också skapa det. Tre dussin utgivningar hittills, och mycket på gång. Titta in, lyssna in, och häng med.