Archive for the 'Teknologi – Technology' Category

Tips om superblogg

I den här bloggens tema; “musikproduktion-kreativitet-publicering-DIY” så har Niclas i Kallocain tipsat om en lysande blogg som gör det jag skulle vilja göra med den här bloggen, fast mycket bättre än jag nånsin kan åstadkomma. De kallar sig Blindmen, och scannar av musikvärlden på ett väldigt bra och läsvärt sätt. Kolla bara:

http://blindmen.se/blog/

Advertisements

Spotify – Warner

Warner music bryter samarbetet med Spotify, för att de inte anser att det är meningsfullt med gratistjänster för streamad musik. (Uppdatering 12 feb: Det gör de inte alls, visade det sig dagen efter. Lite rörigt i någons ledningsgrupp tror jag). Naturligtvis för att de inte tjänar pengar på tjänsten. Det är ganska väntat; Sverige och några länder till, är experimentytor för denna typ av tjänst. Om lönsamheten blir bra, så sprids tjänsten till bl.a. USA. Men det går inte att tjäna pengar på folk som inte betalar. Så vi har idag en – för publiken – underbar service där musik kommer som kranvatten. Och som lyssnar har jag jätteroliga stunder med komisar och Spotify. Vi letar, associerar, delar och inspirerar. Men alla har reklamversionen som tyvärr inte ger musiker eller deras skivbolag många ören. Så som utgivare av musik är jag förstås dubbel till tjänsten som sådan.

Till saken här att Spotify är bra mycket bättre än Last.fm. Smidigare, smartare, bättre på att använda socialt. Mitt eget musiklyssnande har blivit mer som förr igen, när folk satt tillsammans och lyssnade på låtar, snackade om dem och grävde i varandras samlingar. Vad blir framtiden? Piratkopiering och åtal? Publikdrivna musiktjänster? Gräsrotsrörelser? Oligopol av storföretag?

Flowet som etiskt problem

Enligt en riktning som intresserar sig för dagens och framtidens kultur, så är vi på väg mot ett samhälle där all kultur blir fri, gratis, tillgänglig, delbar och knådbar i ordens mest kreativa bemärkelse. Visionen är att via sin digitala kompis ha tillgång till allt som intresserar, kunna lyssna, läsa, titta, och dessutom vara en del av flödet genom att som minst sprida det vidare, och som mest forma om och bjuda ut egna versioner av det som skapas. Ibland har jag hört ord som ”gemenskap” och ”samhörighet” runt detta.

Nästan alltid kokar det bara ned till att populärmusik ska vara gratis. Det är inte lika intressant att dela poesi, böcker, konst, verkar det som. Utbildningsvärlden har varit fullt involverad i denna kultur länge. Jag har jobbat i sju år med precis detta. Digitala lärresurser- uppdelade i sina minsta beståndsdelar för att vara maximalt öppna för delbarhet. Men lärarna gillade inte konceptet, för att de inte har tid att omkonstruera eller bygga utbildningslego med småobjekt. Kapitlet/modulen med en pedagogisk helhet i sammanhållet avsnitt var den ideala beståndsdelen. Vi har stora gratisbanker med oerhörda mängder av lärresurser. En hel del av detta är högkvalitativt, skapat för statliga pengar och i syfte att vara den värld av tillgängligt lärande som fildelningsvisionärerna önskar. Funkar det då?

De statliga satsningarna på gratis och öppna digitala lärresurser har gått bäst. Men de privata företagen som försökte skapa en marknad, blev förstås inte nöjda alls. För de kunde inte överleva när konkurrensen dödades av massvis av högkvalitativa gratisresurser. En skattefinansierad produktion för att främja denna delningskultur har alltså redan visat sig vara omöjlig att kombinera med vår tids marknadsekonomi.

Underhållningsvärlden då? Grundläggande egenskaper hos kreatörer hindrar också detta öppna flow av ständigt formbart, halvklart material. Bara några nära exempel: Mia, vår vän burleskkonstnären, skulle aldrig kunna arbeta så. För hon har sin personliga stil, som ingen jävel kan få plats i. Samtidigt använder hon gamla 1800-talsbilder, klipper sönder, målar över, och gör helt egna vansinnesverk av. Underbar konst vill jag påstå.

Men göra saker som aldrig blir färdiga? Är det vad p2p-personer tänker sig? Flödet som ”process”. Alltså den vardagligt pågående verksamheten som aldrig ska komma till punkt, utan bara liksom… pågå…

Min bok – som kommer ut om en månad – skulle jag aldrig kunna funka så. Den var tvungen att bli en färdig historia. Något som arbetades klart och sattes punkt med någon sorts slutsats. Den akademiska världen är en ständigt pågående diskussion. Men med färdiga akademiska uppsatser som slutförs, och sedan citeras i nästa varv av forskning, som ska belägga eller motsägas. Det är ett flow som redan finns, funkar och är helt självklart.

Ännu en aspekt är att jag inte känner någon kreatör som är beredd att visa upp något som de inte är någorlunda färdiga med. Ett tillräckligt ”klart” verk behövs för att inte känna sig nervös över förvånade blickar, hos en lyssnare som inte fattar det ofärdiga. Jämför en webbdesigner som ska visa uppdragsgivaren en ful, ofärdig skiss till hemsida, eller vinmakaren som bjuder på provsmakning av ett ofärdigt vin. Det går inte.

Så jag undrar lite hur de som drömmer om det här flödet, tänker sig att det ska fungera. Och jag är nyfiken på att utforska möjligheterna med ett sådant flöde.

Å andra sidan: Lekandet kommer alltid att frodas och med allas möjlighet till publicering så blir privat lekande också offentlig. Shredding är ett exempel på att ta någon annans musikvideo och synka egen musik till. Skitkul, och ibland är det begåvat. Men visst bryter man mot en upphovsrätt. Fast gör det så mycket? Det blir kanske en sorts reklam för originalet också? Puh… Inte lätt det där.

Iggy Pops senaste album är djupt inspirerat av den franske författaren Michel Houllebecqs verk. Han gjorde sina låtar som ackompanjemang och med inspiration från olika delar av boken ”The possibility of an island”. Och där passeras allt som kallas plagiat, kopia, snålskjuts eller vad man nu vill. Det är gammal hederlig kreativitet. Människor som inspirerar varann till nya verk. Och ett sådant flöde finns redan. För övrigt köpte Iggy pop boken. Michel däremot fick en gratisplatta.

Palle Torsson, som är lärare på universitetet några kvarter hemifrån, konstnär och inblandad i Piratbyrån, gjorde ett konstverk som bestod av korta klipp från Astrid Lindgrens filmer. Pippis rumpa utför en ledstång… Barn i poser som alltmer började likna sexuella… Jäkligt störande och en rätt häftig kommentar till vår tids sexualisering. Den fick så mycket skit, för naturligtvis var den enormt provocerande. Och jag har för mej att upphovsrättsdiskussionen överskuggade den barnpornografiska tonen. För inte fick man göra så med någon annans verk. Och visst är det juridiskt riktigt, det får man inte. Hmm… Nu blir det knepigt. För det var ju konst. En begåvad, kritisk kommentar till samhället.

Men när jag skriver så… då sätter jag en gräns. Menar jag att man får göra så, så länge det blir ”konst” men inte så länge det bara är ”underhållning”. Svårt som ögat… Och vem är jag att sätta en kvalitetsstämpel? Och ännu mer: vem är jag att hävda att en kvalitetsstämpel skulle tillåta brott mot upphovsrätten…. Fast en sak blir jag alltmer klar över: Det är inte okej att bara sprida någon kreatörs verk till allmänheten med ursäkt att det skulle vara någon sorts demokratihandling, eller kulturgärning. För debatten domineras av tonen Allt! Nu! Gratis! Det är tyvärr debattonen, trots att vissa försöker maskera den med finare poser, och ett litet antal klyftiga människor försöker tänka ut intressanta vägar för framtidens kultur.

Men översatt till peer2peer-människan i gemen, vad blir det då? Enligt den högljudda debatten – som tyvärr döljer mer oschyssta agendor – så ska man sprida och kopiera verk i någon form av kreativt syfte. Ta lite här och lite där, klippa något så, kopiera från den, knåda in lite där… Det gör mej nyfiken. För hur görs det i praktiken? Vilka faktiska projekt funkar i den här andan? Vilka resultat finns att lyssna eller titta på? Jag hittar faktiskt bara havererade försök, frustrerade ”samarbetspartners” och en massa skakade huvuden. Mia Mäkilä igen: Hon gjorde ett projekt med en amerikansk konstnär, där de skickade tavlor mellan varandra, för att sakta bygga konstverk som kunde kallas för ”gemensamma”. Men flödet var förstås begränsat till ett turordningsbaserat skapande. Och så funkar det ofta, även i låtskriveri, eller gemensamt författande. Dessutom, som vissa verkar förbise: Man väljer oerhört noga vem man vill skapa tillsammans med. För det är så intimt, och personligt, som att älska eller skapa ett barn ihop. Det är inte lätt att skapa med vem som helst på andra sidan en nätverksanslutning.

Det enda flödet i bästa bemärkelse, som jag förstår, är när personer tillsammans jammar fram musik, eller dans, eller improvisationsteater, eller motsvarande i andra genrer. Men hur menar då fildelarna att detta flöde skapas genom just fildelning? Jag måste säga att jag inte riktigt tror på dem. Det låter som en ursäkt för att kunna hämta gratis underhållning. För övrigt finns ju alla verktyg för klippande, hämtande, lekande redan: Trummaskiner och samplingsbibliotek finns att köpa. Fantastiska digitala verktyg finns för medarbetande. Inspiration från andra är gratis och ett huvudsyfte med kultur. Publiceringsmöjligheterna är sjukt billiga. Bara att börja skapa, men varför sprida andras verk mot deras vilja. Det är ett övertramp och en kränkning mot kreatörens integritet.

Så långt har jag kommit i mitt tänkande nu. Tacksamt tar jag emot folk osm tänkt ännu längre.

Spotifys bra och dåliga

Nu tjatar jag på om Spotify igen, men här kommer mer belägg för det jag skrivit härom sistens: Spotifys usla betalning till artisterna. Nu sist med Lady Gaga, som fick 1150 kr för en miljon lyssningar. Naturligtvis är det helrätt utifrån Spotifys eget perspektiv att de betalar bättre än reklamradio, och förstås än Pirate bay. Men för musikerna en usel ersättning till de minskade musikköp som blir följden när folk betraktar denna fantastiska musikbank som sin källa till musik. Vår distributör Phonofile uttryckte redan i mars, det som nu uttrycks av Joacim Cans i Hammerfall: Man måste spelas en miljard gånger för att tjäna något vettigt. Jag har tidigare berättat om vårt mest populäera band Modesty, som fick fem kronor för 8000 lyssningar. Översatt i vanliga musikinköp så är det förstås sjukt dåligt.

Och här kommer förstås perspektivet in: Som alla audiofila reklamplatsförsäljare, så lever Spotify på att sälja reklam. Inte att spela musik. Musiken är bara en uppfångare för att ägarna ska kunna få sina inkomster. Därigenom så nyttjas musikerna som gör detta på ett ganska fult sätt, när de får så uselt betalt för att någon central uppspelare/utgivare ska casha in.

Jag blev intervjuad av en TV-kanal härom dagen, på grund av vår satsning på digialbum och sånglärkan. Och journalisten berättar förstås att hon gått över helt och hålelt till att lyssna på musik i Spotify. “Varför ska folk köpa musiken då?” undrade hon. En helt rimlig fråga. Så där har Spotify ett framtida problem: De ersätter musikinköp, men tror själva att de ersätter Pirate Bay.

Jag håller med krönikören i Expressen idag, om hånet som de där summorna utgör. Men visst finns framtiden någonstans i de här domänerna. En sak angående hans krönika: det är bara ett extremt litet antal skivbolag som är delägare i Spotify. Vi andra får inte alls de fördelarna som ägarskapet medför och kan inte tjäna sidosummor på detta.

Å andra sidan: I helgen hade jag faktiskt en rätt häftig musikupplevelse, tack vare Spotify. Jag och min tjej satt med datorn i soffan och turades om att spela låtar för varann. Ett åttiotalsminne här, en association där. Det var otroligt länge sen jag hade en så social musikuppelvelse, där man liksom berättade något för varann, med hjälp av musiken. Och skapade ett nytt minne med den. Nån gång i början på nittiotalet, så vitt jag minns. Tack vare Spotifys stora utbud och enkelhet, så hittar man faktiskt det man söker, och kan forska vidare, associera, hitta och trassla. Synd att Led Zeppelin inte är tillgängliga förstås. Men som lyssnare är jag förstås helimponerad av tjänsten. Så här blir man dubbel igen. Vilken usel musikutgivare, va?

Förresten, ni som gillar Spotify skarpt. Stör det inte att ljudkvalitén är så taskig? Jag har klurat länge på det där att man accepterar sämre ljud, bara tillgången är bra.  Min ljudteknikernerv får lite ont, men berätta gärna hur det funkar för er.

P.S: Mitt utlovade inlägg om piratdebatten kommer snart, om någon väntar.

P.S igen: Måste tipsa om en riktigt bra artikel om villkoren för liveartister i senaste Stimnytt. Hur de minskade försäljningssiffrorna ökar behovet av liveframträdanden. Men att konkurrensen ökat, villkroen försämrats, scenerna själva har för höga hyror och intäkterna inte alls täcker upp för de minskade inkomsterna. En klar risk inför framtiden. Musiker som får gå med hatten, och ett sämre musikliv… Jag ska skriva något vettigare om det snart också.

Spotify – ersättning eller complement or substitute

(In english below, since my posts about Spotify are read internationally)

spotify[1]Swe: Vi fick just senaste kvartalsrapporten från vår viktigaste distributör, Phonofile i Norge. Trevliga killar, bra kommunikation och eftersom de har alla roliga webbutiker som Itunes, Spotify m.m. så är det alltid spännande att få deras rapporter. Som små presenter varje kvartal.

Som förra rapporten, så fick vårt mest framgångsrika band, The Modesty, en del spelningar. 4430 spelningar på dessa tre månader, vilket är helt okej tycker jag. Det skapade en intäkt på 5,53 kronor.

Jag börjar fundera på vad Spotify egentligen är. Själva säger de sig vara en ekvivalent till reklamradio – och tycker musikerna får bättre betalt än i det mediet. Vilket är sant. Men i praktiken tror jag de blir en ersättning för musikköp, för folk köper väl varken CD eller MP3-or när de kan lyssna gratis på Spotify? Så risken blir att Spotify gör musiker fattigare i slutänden. 4430 spelningar… Det kunde motsvara flera hundra CD-köp, eller kanske 1000 MP3-köp. Vilket naturligtvis skulle rendera en avsevärt högre intäkt för musikerna. Så frågan är hur man ska tänka. Vad tycker publiken?

En viktig aspekt är om folk råkar stöta på vår musik i någon form av radiofunktion, där jag kunde avgöra marknadsföringsvärdet, eller om folk specifikt söker upp bandet för att lyssna igenom deras musik gratis. Marknadsföringen är särdeles värdefull. Men vi saknar tillgång till statistik över sånt från Spotify. Vilket Last FM faktiskt erbjuder enkelt.

Eng: We just got the latest quarter-report from our most important distributor, Phonofile in Norway. Nice guys, good communication and since they have all the fun webshops like Itunes and Spotify, its always exciting to get their reports. Like a small present each quarter.

Like in the last report, our most successful band, The Modesty, got quite a few plays. 4430 plays in these three months. Which is quite alright, I think. It gave them 5,53 swedish crowns (which is about 0,5 Euros).

I’m starting to think about what Spotify really is. Themselves, they say that they are an equivalent to commercial radio – and gives the musicians more money than in that medium. Which is true. But in practice I think they become a substitute for buying music. Because people wont buy either CD:s or MP3:s when they can listen for free on Spotify? So the risk is that Spotify makes musicians poorer in the end. 4430 plays… That could equal several hundred CD-buys, or maybe 1000 MP3-buys. Which of course would render a significantly higher income för the musicians. So the question is what to think. What do the audience think?

One important aspect is if people come by our music in some form of radiofunction, where I could conclude the marketing value. Or if people specifically search for the bands, to listen to their music for free. The marketing is particularly valuable. But we lack the access to statistics about that from Spotify. Which Last FM does offer easily.

By the way, here are our bands on Spotify:
The Modesty
Tree full of people
P.A.N

Digialbum, sånglärka och webbutik

Alldeles snart, gott folk, så lanserar vi på Gramtone en stor satsning. Dels ger vi ut de sju första digialbumen, en egen uppfinning som vi hoppas ska slå igenom ordentligt. Visst gillar vi digitala produkter, men lösa musikfiler är så jädra osexigt. Så vi har satt ihop en produkt med vackert fullskärmsomslag, med musik, bilder, filmer och annat. Dessutom en dynamisk del som kan uppdateras med tiden och ge köparen nytt material i ett redan inköpt album. Du kan redan nu ladda hem ett gratisalbum med vårt gamla avsomnade band Roger Överallt.
Läs om digialbum och ladda ned här: 

http://www.grammofon.com/gramtone/digialbum.html

sånglärkanSamtidigt lanserar vi en rättvisemärkning – Sånglärkan. För att ändra fokuset från roffarmentaliteten som genomsyrar fildelninigsdebatten idag, så vill vi diskutera vad producenter och konsumenter kan göra för att hjälpa varann istället. Sånglärkan blir vår symbol för ett nytt tankesätt.
Läs om Sånglärkan här:

http://www.grammofon.com/gramtone/sanglarkan.html

För att allt detta ska ge bästa resultat så startar vi samtidigt vår egen factory outlet. Nu har vi precis drabbats av en del knasiga problem, på grund av Swedbanks attityd att inte kommunciera med sina kunder. Men vi är strax på banan med butiken och försöker lansera alltåhop samtidigt. Kul som fanken!

Att mastra snyggt

Mastering[1]Jag sitter just och mastrar en kommande utgåva från Gramtone. Kasperdoll heter han och jag är grymt imponerad över ljudbilden han fått ihop. Lite grunge – åt Chris Cornellhållet. Men också PJ Harvey hörs genom de snygga ljudbilderna. Att blanda tramorgel och dragspel med hårt distade gitarrer och söndergejtade trummor – det är underbart.

Men mastring har blivit ett bekymmer. Det senaste decenniet har fokuset legat på att pressa upp allt i extrema ljudnivåer.  För CD och digitalt format klarar sånt. Syftet är att sticka ut så mycket som möjligt i det allmänna radiobruset. Dessutom hjälper det alla nyare ljudformat som MP3, OGG, WMW osv. För de är hårt komprimerade i sig så stor dynamik funakr inget vidare i dessa digitala format. En discodänga kan låta bra i MP3, men Mozart funkar riktigt dåligt.

Dessutom blir även populärmusik alldeles för ihoptryckt av dagens konstiga mastringsideal. Ett sorgligt exempel är Led Zeppelins samlingsplatta Mothership, som av någon anledning mastrades om – från redan utmärkt mastrade utgåvor i början på nittiotalet. Den här senaste bearbetningen gjorde deras fantastiska dynamik och sound bara platt, pressat och fult. Och jag har själv fallit i fällan. Mina första mastringsförsök var ganska överpressade. Blev lite förvånad när ett underbart trumsound reducerades till enformigt plaskande. MEn nu blrid et annorlunda.

Jag inser att ett musikaliskt ideal för mastring inte ska fokusera på eventuell maxvolym i radio. Det är varken speciellt bra kanal till vår publik och radiostationerna har själva kompressorer som trycker ihop allt ändå. Dessutom måste ju mastring lyfta fram det vackra – inte det jobbiga – i musiken. Så Kasperdoll och alla framtida jobb blir lite mildare mastrade. För att behålla dynamik, bjuda på bästa möjliga upplevelse, och hoppas att publiken inte nöjer sig med dålig MP3-kvalitet i usla laptophögtalare.

Här är Kasperdolls Myspacesida: http://www.myspace.com/embryonartkasper


Gramtone

Gramtone är musikutgivare och bas för ett gäng musiker och låtskrivare, baserade i Norrköping. Vi äger bolaget och studion tillsammans, folk med olika bakgrund och olika smak. Två dussin är vi, som ställer allt vi äger i ett rum och säger: varsågoda. Ett kollektiv av individualister har vi kallats, och varför inte: Grammisar har vunnits, stipendier har fåtts, medan somliga är kända för helt andra saker. Alla spelar roll, men inte nödvändigtvis rock. En driver ett enmansprojekt, en annan är med i fem band samtidigt. Några är runt 20, några har fyllt 50. En fick pris för årets bästa museum. Någon ligger bakom Softubes banbrytande pluggar och någon har fått utmärkelse för, hör och häpna, bästa fotbollslåt.

Gramtone satsar på en liten, spännande utgivning av ostyrig, vacker musik. Lyssna där du vill, vi finns i alla de vedertagna kanalerna. Vissa spelar live, andra spelar in. Några älskar att skriva låtar, andra spelar gitarr så fingrarna blöder. Gramtone är en plattform som används av varje band och artist som det passar dem bäst. Ibland är vi en lekplats, ibland kreativt nav, affärsyta eller en trampolin för musikkarriärer. Vi blir planterade och uppodlade av varandra, och vi gillar't. Vi tycker att musik gör tillvaron större och vill man att något ska finnas, då ska man också skapa det. Tre dussin utgivningar hittills, och mycket på gång. Titta in, lyssna in, och häng med.