Posts Tagged 'copyright'

Gemensam fördumning

piratpartietOkej, mitt första inlägg på svenska. Bara för att jag känner behovet att vara övertydlig. I flera år har jag följt debatten om fildelning och upphovsrätt som musiker och kreatör, men också som pedagogisk utvecklare och som entreprenör. I min värld finns flera grava problem med debatten.

Sedan tio år laddar en mycket stor grupp människor hem material på nätet gratis, mot kreatörens (och de som tjänar pengar på kreatören) vilja. I kölvattnet har det uppstått debatt, protester, rörelser och lagstiftning. Någonstans har vi kommit, men fortfarande förs debatten på en patetisk nivå, som också leder till värdelös lagstiftning.

Dels finns en högljudd grupp som försöker förbjuda nätbaserad överföring av material, och använder kreatörerna som slagträn. Ett extremt litet antal förmögna men utsatta artister – för det rör sig huvudsakligen om musiker och filmskapare, eventuellt några författare också – hänger med på den tråden, medan många artister nyttjar nätet som marknadsföringskanal och känner inte igen sig i förbudsivrarnas retorik. Antipiratmänniskorna är okunniga om teknik, om webbkulturens utveckling, om ungdomsgruppernas användande och använder usla metoder: Förolämpningar och korkad lagstiftning.

På andra sidan, en högljudd grupp som förespråkar fri kommunikation, fri information och upplever individens integritet som hotad. Den seriösa gruppen är extremt liten här också. Ett antal idealister med begåvning och kunskap, men som av någon anledning väljer att larva sig i debatten. De hävdar att fildelning och vägran att respektera en kreatörs önskan att få betalt för sina verk är lika med demokrati och frihet. Dessutom används den mycket stora gruppen gratisätare och latmaskar som alibi för att visa hur legitim deras ståndpunkt ska vara.

Piratpartiet kallar sig Sveriges näst största oppositionsparti sett till antalet medlemmar… När medlemskap är detsamma som tre knapptryckningar på en webbsida blir den flaggan patetisk. Det måste vara skönt att känna sig aktivistisk i stolen bakom sin datorskärm. Hur kan man jämföra det med de stora folkrörelser som går i demonstrationståg, sitter som vallokalsarbetare, agerar strejkvakter och säljer proletären utanför Systembolaget i snögloppet? Och ja, varje dag gick jag förbi Stockholms tingsrätt och såg hur få av era aktivister som demonstrerade vid rättegången. Kallar ni det för ett stort parti?

Ja, det finns en liten grupp idealister och framsynta begåvningar som på allvar försöker hitta vägar att nyttja detta underbara medium som webben är. Men när de tar avstamp i en skitstor grupp som bara gillar gratis snyltande och av lathet kan ta för sig av allt på knapphöjds avstånd, då förstör de för sig själva. Att sedan dessutom kalla dessa gratisätare för partimedlemmar för att de lyckats trycka på en knapp till är bara kontraproduktivt. Lite högre nivå tack!

I slutänden är problemet att det fortfarande inte finns en tillstymmelse till svar från någon av de här sidorna hur en kreatör ska kunna tjäna sitt levebröd på sin kreativitet i den nya mediamiljön.
Debatten snedvrids istället till att handla om allmänhetens rätt till gratis underhållning, fast under täckmantel av frihet och demokrati.

Ni har en hel del uppskärpning att göra innan jag kan ta er på allvar:
Det är väldigt mycket snack och ingen som helst verkstad.
Extremt larvig debattnivå från båda sidor.
Ni använder stora grupper som inte är legitima för att försvara era ståndpunkter.
Båda sidorna har ansvar för att läget är så dåligt. Ni har med gemensamma krafter fördummat varandra och lyckas undgå att prata om kärnan, och försöker gömma era dolda agendor trots att de är övertydliga.

Johan Hakelius förolämpande krönika:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/johanhakelius/article4789428.ab

Piratpartiets töntiga svar:
http://www.aftonbladet.se/debatt/article4814516.ab

Någon som ändå försöker putsa debatten:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/04/03/fildelningslagen-ar-en-ekonomisk-katastrof-sverige

Are the copyright organizations our enemies?

When I joined the Swedish organisation for composers in the early nineties, I thought that the idea was perfect. Someone handling the deals with radio and TV-stations to help me get some money when my music is used. But the longer I have been around, the more strange the deal seems. And when I dug into the record company start-up, it just got bizarre.

First I learned that I have to pay to myself for playing my own music. Minus an administrative fee at 9 percent. Then I learned that I cant sell my own music in a proper way, unless I pay a similar administrative fee. I also started hearing about horrible attempts from the same copyright organizations, to thwart file sharing by lobbying for new laws, harassing and suing my audience and trying to cement the old ways of distributing music as static, physical items, bound in space and time. Now after a lot of discussion and correspondence I have reached a limit where I have to speak up against this.The organizations – STIM, NCB, IFPI and The Anti Piracy Board – have no idea in what world they work any more. They regard the industries as they worked in the fifties – with separate composers, musicians, distributors and record store owners. But today a composer can be sound engineer, musician, distributor and web shop owner. It is cheap and easy to get the music to an audience. This audience is moving, restless and used to huge amounts music they don’t pay for from radio, TV and Internet. But still these organizations remain in an old world of physical distribution of plastic discs, hit lists, copy protection and they motivate their existence by telling the politicians to impose new laws, protecting the old methods of musical expression and distributions.

Trying to be innovative in this business is almost hopeless. Because how do I create interactive products, changing over time, collaborating with other musicians and the audience to o something organic and alive, when I have to work with bureaucratic forms and deciding the length of a musical work before it is even created? How do I get the freedom to run my own business and use my own music, when a large part of the revenue goes to the organizations that is supposed to help me as a composer? Of course they have worked out a small exception, for small numbers of physical albums, released by a single composer. It can be free from the administration fees. But this exception, helping the smallest and poorest, is surrounded by strange criteria.
When talking and corresponding with the people in this business I have gotten these glimpses of their views: NCB (Nordic copyright bureau) regards cooperative companies as too large for this exception. So if you are a few composers, joining up to start your own record company, you are suddenly a large company, and are supposed to have a lot of cash to put in to your releases.

Hip hop collectives, where members are floating, are not valid for these exceptions either. I suppose we all have to form Beatles-like bands, with very few composers, for these organizations to understand what we do. Is the copyright organizations supposed to decide how and with who we create and distribute our music?

The handling can be extremely slow. I waited three months for the first answer to my initial questions, when trying to start my record company. They are mixing Internet sales with Internet downloads, resulting in bizarre fees. If I sell my physical album in my Internet store, sending it via mail to the buyer, it is strictly a business agreement between me and my buyer. But if she buys the album as MP3-files, there is suddenly a downloading fee to the copyright organization, that is a result of their ideas of downloading as something threatening. But if my audience pays me for my music, why do they have to pay more to STIM? They do not even follow their own policies. I have a strong notion that they do not know how to handle the Internet explosion, and improvising to override around their own rules. Examples: If you release your own music on Internet, they have concluded that you dont have to pay anything, as long as you own the web space and have full control over the FTP. Principally, the MP3-original on the web server, is also a copy and should render a fee from me as a composer to the copyright organizations, but ”for the moment” as they state in the deal, they have chosen not to demand that fee. It is kind of strange, and even more insecure for me as a composer/distributor. When will they decide that these temporarily free details will apply for payment?


Gramtone

Gramtone är musikutgivare och bas för ett gäng musiker och låtskrivare, baserade i Norrköping. Vi äger bolaget och studion tillsammans, folk med olika bakgrund och olika smak. Två dussin är vi, som ställer allt vi äger i ett rum och säger: varsågoda. Ett kollektiv av individualister har vi kallats, och varför inte: Grammisar har vunnits, stipendier har fåtts, medan somliga är kända för helt andra saker. Alla spelar roll, men inte nödvändigtvis rock. En driver ett enmansprojekt, en annan är med i fem band samtidigt. Några är runt 20, några har fyllt 50. En fick pris för årets bästa museum. Någon ligger bakom Softubes banbrytande pluggar och någon har fått utmärkelse för, hör och häpna, bästa fotbollslåt.

Gramtone satsar på en liten, spännande utgivning av ostyrig, vacker musik. Lyssna där du vill, vi finns i alla de vedertagna kanalerna. Vissa spelar live, andra spelar in. Några älskar att skriva låtar, andra spelar gitarr så fingrarna blöder. Gramtone är en plattform som används av varje band och artist som det passar dem bäst. Ibland är vi en lekplats, ibland kreativt nav, affärsyta eller en trampolin för musikkarriärer. Vi blir planterade och uppodlade av varandra, och vi gillar't. Vi tycker att musik gör tillvaron större och vill man att något ska finnas, då ska man också skapa det. Tre dussin utgivningar hittills, och mycket på gång. Titta in, lyssna in, och häng med.