Posts Tagged 'Creative commons'

Teatral upphovsrätt

Ett bråk har pågått en tid mellan Stockholms Stadsteater och flera upphovsrättsföreträdare om teaterns användning av musik i sin föreställning “De tre musketörerna”. Jag uppskattar debatter som lyckas bli nyanserade, och här finns bra potential att prata allvar.

stadsteaternTeatern, med Madeleine Sjöstedt som frontfigur, är frustrerad över att deras användning av musiken möts med sådant motstånd från skivbolag och Stim. Skivbolaget Universal har använt riktigt obehaglia metoder för att driva sin linje: Stämningar, påhitt, lögner, tala i annans namn… Så Sjöstedts argument om stämningar osm affärsidé är ganska relevant. Snygg beräkningsmodell får hon in också. En sång skulle vara värd 160 000 kronor enligt stämningarna. Festligt. Härlig affärsmodell.

universalMen hon svajar tyvärr lite i viss argumentation. För teaterns användning är inte bara vanlig musiklyssning, utan de blandar in någons verk (ca 50 låtar) i teaterföreställningen och gör därmed helt nya saker med verken. Detta måste faktiskt lösas med musikskaparna i förväg, som regelverket ser ut idag. Och en frisk kompositör skulle med glädje vilja ha med sin låt i en sådan föreställning. Så fårga i förväg är väl inget kosntigt? Minns exempelvis Baz Luhrmans kerativa användning av popdängor i filmen Moulin Rouge (2001). Superhärligt – och fantastiskt resultat för både filmen, musikskapare och publik. Tyvärr missar Stadsteatern hur avtal faktiskt ser ut.

stimStim nyanserar debatten i en replik i dag. Bra synpunkter. Men även som upphovsman blir jag fundersam. För en tanke smyger sig in efter genomläsningarna. Vilken mellanhand har rätt att bestämma vad en upphovsman ska göra med sina verk? Universal uppför sig självsvådligt och knappast i artisternas intresse. Eventuella skadestånd går sedan inte alls till artisterna de säger sig företräda utan naturligtvis till skivbolaget. Upphovsmannen blir bara en galjonsfigur för andras inkomst. Lite samma sak med Stim. Vi har själva i Gramtone haft bekymmer med deras filosofi – trots att de anser sig främja oss som upphovsmän.  Vi får inte använda vår egen musik fritt, vi måste betala Stim för att arrangera våra egna konserter… Det blir lite larvigt till slut. En främjande organisation behöver se vidare än bara till första plånboksraden.

Tänk om musiker och användare kunde mötas utan mellanhänder. Fast det blir adninistrativt enormt jobb för att lösa sånt. En upphovsrättsorganisation behövs för att göra effektiva affärer. Dessutom: Tank om regelverket för användning var lite friare. Så man kunde använda verk lite enklare, leka runt med dem, blanda och vara kreativ och samsas mer. Tjäna nya pengar ihop. Creative Commons är ett smart steg på vägen.

Men för er som är kritiska till dagens publikfientliga situation: Den har uppstått för att musiker förr i tiden inte fick betalt alls. Varsågod för några öl och var jävligt nöjd med att få bli spelad här hos oss.  Betalt? Det kan du ta för skivorna sen. Naturligtvis behövdes uppstyrning så musiker kunde hävda sin rätt till betalning för användning. Idag har vi gått ett helt varv runt, så samma argument dyker upp igen. Spela gratis – tjäna pengar på något annat sätt. Här är några bärs. Se lite glad ut.

Ny upphovsrätt

197px-Copyright_svgEn intressant bit i den aktuella diskussionen om skapande, kreativitet och förtjänst, handlar om upphovsrätten. Idag finns en internationell lag som säger att 70 år efter en upphovspersons död så har man fortfarande all rätt till sitt verk och rätt att få betalt för det. Lite roligt. Själv tänker jag att mina barnbarn borde tjäna pengar själva…  Sedan blir verket fritt och kan läggas till “public domain” där vem som helst kan nyttja det fritt. Ett litet klassikerskydd har hängts på så ingen ska missbruka Mozart också, vad nu det innebär. Diskussionen är i full gång om att förlänga upphovsskyddet till 90 år dessutom.

Här blir jag lite orolig. I en av mina stigar i livet så jobbar jag med pedagogisk utveckling på myndighetsnivå. Där har vi länge fokuserat på digitala lärresurser och kan tydligt se hur utbildningsmaterial behöver kunna spridas, omförpackas, modelleras och blandas. Många studerande försöker göra så och tillverkare av lärresurser möter detta med creative commons licenser. Dessutom jobbas det hårt att bygga standarder för metadata och innehåll så material ska bli enkelt sökbart och flyttbart mellan plattformar. I många länder finns också statliga satsningar på att finansiera högkvalitativt utbildningsmaterial. Ganska nyligen var vi bra på detta i Sverige också, men har halkat efter.

Till saken hör att en gymnasiekurs med hög kvalitet kostar ca 500 000 til 1 000 000 kronor att bygga som multimedialt webbmaterial. Så frågan är väl om staten ska pröjsa det eller vem som nu anses ha råd att göra det. Den nuvarande regeringen vill exempelvis inte betala, och utvecklingen av pedagogiska metoder på nätet har därför avstannat i Sverige. Men såna är spelreglerna förstås.

En annan av mina livsvägar, musikvärlden, kan inte automatiskt passa in i en sådan modell, därför att underhållning inte kan finansieras med skatter eller licenspengar. Och som jag nyligen skrivit, så undrar jag verkligen hur fördelningen skulle fungera. En ljudtekniker, en A&R eller en distributionskontorist, hur får de pengar för sitt jobb när en musiker drar in en miljondels euro på att bli spelad på Spotify?

I Aftonbladet och i DN idag finns en artikel om Arnold i Californien som vill låta elever ladda hem kursmaterial på nätet och fasa ut böcker. Lite förenklade artiklar förstås, men vettig för att väcka tankar. Jag kollade igenom några bloggkommentarer och inser att det alltför fort ramlar in i den gamla vanliga soppan om att allt ska vara gratis… Lite tänkande vore skönt. Man hur som helst är upphovsrättsfrågan väldigt komplex. Jag skulle persoligen gärna se hur en uppluckring kan vara av godo för kunskap och lärande. I praktiken fungerar det redan så inom utbildningsvärlden, med en tillåtande attityd för användning i ickekommersiella sammanhang och stora statliga satsningar för att dra igång hela den branschen. Många myndigheter och organisationer har alltid spridit sitt material gratis. Kolla NASA:s underbara bildpolicy exempelvis. Men jag hoppas att det inte blandas ihop med privata aktörers försök att skapa en marknad och kunna finansiera sin verksamhet.


Gramtone

Gramtone är musikutgivare och bas för ett gäng musiker och låtskrivare, baserade i Norrköping. Vi äger bolaget och studion tillsammans, folk med olika bakgrund och olika smak. Två dussin är vi, som ställer allt vi äger i ett rum och säger: varsågoda. Ett kollektiv av individualister har vi kallats, och varför inte: Grammisar har vunnits, stipendier har fåtts, medan somliga är kända för helt andra saker. Alla spelar roll, men inte nödvändigtvis rock. En driver ett enmansprojekt, en annan är med i fem band samtidigt. Några är runt 20, några har fyllt 50. En fick pris för årets bästa museum. Någon ligger bakom Softubes banbrytande pluggar och någon har fått utmärkelse för, hör och häpna, bästa fotbollslåt.

Gramtone satsar på en liten, spännande utgivning av ostyrig, vacker musik. Lyssna där du vill, vi finns i alla de vedertagna kanalerna. Vissa spelar live, andra spelar in. Några älskar att skriva låtar, andra spelar gitarr så fingrarna blöder. Gramtone är en plattform som används av varje band och artist som det passar dem bäst. Ibland är vi en lekplats, ibland kreativt nav, affärsyta eller en trampolin för musikkarriärer. Vi blir planterade och uppodlade av varandra, och vi gillar't. Vi tycker att musik gör tillvaron större och vill man att något ska finnas, då ska man också skapa det. Tre dussin utgivningar hittills, och mycket på gång. Titta in, lyssna in, och häng med.