Okej, mitt första inlägg på svenska. Bara för att jag känner behovet att vara övertydlig. I flera år har jag följt debatten om fildelning och upphovsrätt som musiker och kreatör, men också som pedagogisk utvecklare och som entreprenör. I min värld finns flera grava problem med debatten.
Sedan tio år laddar en mycket stor grupp människor hem material på nätet gratis, mot kreatörens (och de som tjänar pengar på kreatören) vilja. I kölvattnet har det uppstått debatt, protester, rörelser och lagstiftning. Någonstans har vi kommit, men fortfarande förs debatten på en patetisk nivå, som också leder till värdelös lagstiftning.
Dels finns en högljudd grupp som försöker förbjuda nätbaserad överföring av material, och använder kreatörerna som slagträn. Ett extremt litet antal förmögna men utsatta artister – för det rör sig huvudsakligen om musiker och filmskapare, eventuellt några författare också – hänger med på den tråden, medan många artister nyttjar nätet som marknadsföringskanal och känner inte igen sig i förbudsivrarnas retorik. Antipiratmänniskorna är okunniga om teknik, om webbkulturens utveckling, om ungdomsgruppernas användande och använder usla metoder: Förolämpningar och korkad lagstiftning.
På andra sidan, en högljudd grupp som förespråkar fri kommunikation, fri information och upplever individens integritet som hotad. Den seriösa gruppen är extremt liten här också. Ett antal idealister med begåvning och kunskap, men som av någon anledning väljer att larva sig i debatten. De hävdar att fildelning och vägran att respektera en kreatörs önskan att få betalt för sina verk är lika med demokrati och frihet. Dessutom används den mycket stora gruppen gratisätare och latmaskar som alibi för att visa hur legitim deras ståndpunkt ska vara.
Piratpartiet kallar sig Sveriges näst största oppositionsparti sett till antalet medlemmar… När medlemskap är detsamma som tre knapptryckningar på en webbsida blir den flaggan patetisk. Det måste vara skönt att känna sig aktivistisk i stolen bakom sin datorskärm. Hur kan man jämföra det med de stora folkrörelser som går i demonstrationståg, sitter som vallokalsarbetare, agerar strejkvakter och säljer proletären utanför Systembolaget i snögloppet? Och ja, varje dag gick jag förbi Stockholms tingsrätt och såg hur få av era aktivister som demonstrerade vid rättegången. Kallar ni det för ett stort parti?
Ja, det finns en liten grupp idealister och framsynta begåvningar som på allvar försöker hitta vägar att nyttja detta underbara medium som webben är. Men när de tar avstamp i en skitstor grupp som bara gillar gratis snyltande och av lathet kan ta för sig av allt på knapphöjds avstånd, då förstör de för sig själva. Att sedan dessutom kalla dessa gratisätare för partimedlemmar för att de lyckats trycka på en knapp till är bara kontraproduktivt. Lite högre nivå tack!
I slutänden är problemet att det fortfarande inte finns en tillstymmelse till svar från någon av de här sidorna hur en kreatör ska kunna tjäna sitt levebröd på sin kreativitet i den nya mediamiljön.
Debatten snedvrids istället till att handla om allmänhetens rätt till gratis underhållning, fast under täckmantel av frihet och demokrati.
Ni har en hel del uppskärpning att göra innan jag kan ta er på allvar:
Det är väldigt mycket snack och ingen som helst verkstad.
Extremt larvig debattnivå från båda sidor.
Ni använder stora grupper som inte är legitima för att försvara era ståndpunkter.
Båda sidorna har ansvar för att läget är så dåligt. Ni har med gemensamma krafter fördummat varandra och lyckas undgå att prata om kärnan, och försöker gömma era dolda agendor trots att de är övertydliga.
Johan Hakelius förolämpande krönika:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/johanhakelius/article4789428.ab
Piratpartiets töntiga svar:
http://www.aftonbladet.se/debatt/article4814516.ab
Någon som ändå försöker putsa debatten:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/04/03/fildelningslagen-ar-en-ekonomisk-katastrof-sverige
