Posts Tagged 'Tree full of people'

Tree full of people – Frontline

Frontline1Nu släpper vi äntligen ny musik! Efter att ha byggt nya fina studion, har alla band spelat in intensivt. Mitt eget – Tree full of people – är först ut. Vi har jobbat i ett år med ett album som… javafan… läs pressreleasen:

Sverige är i krig. Våra politiker och militärer maskerar det. Man pratar om ”missionen” i Afghanistan, dit vi förlagt resterna av vår armé. Men hur talas det om saken? Ja, för fem år sedan var det första feministiska kriget. Vi skulle rädda den afghanska kvinnan. Tillsammans i en koallision av villiga, var vi i färd med att bygga framtid. Nu räddar vi ansiktet och tar oss därifrån. Utan resultat, och med fienden obesegrad. Och när vi förlorar kommer det inte att kallas förlust. För det var ju inget krig. Och en ensam galning som spränger sig i julruschen har inget samband med något annat än sitt eget utanförskap.

Det samhälle man gav sig ut att försvara, har förändrats när man kommer hem. Konkreta terrrorhot mot allmänhet och enskilda, på ett sätt som var otänkbart för tio år sedan. Ökade slitningar mellan oss som bor här. Rasismen tilltar och kriget fortsätter. Som om allt detta var separata storheter. Vi vill påstå att det hänger ihop. Vi bäddar för särhället med den minsta gemensamma nämnaren att hålla oss på vår egen kant, under enkla nationalsymboler utan värde.

I själva verket sysslar vi med vapenträning där nere. I själva verket finns ingen plan, inga visioner och ”insurgenterna” tar över så fort vi åker hem. Vi hade en stund i en demonstrationsyta för vapenförsäljning. Vårt krig är arbetsmarknadspolitik. Ofarligt tror vi, i vårt nyuppförda aparthood. Och soldaterna brutaliseras. I sitt yrke konstateras hur kul det är att skjuta talibaner. ”Nu tar vi lunch” efter en lyckad bombning.

Men kanske är kriget meningsfullt. Vi kanske rentav är beredda att betala kostnaden av döda svenskar; även julhandlare? Och segregation är väl naturligt? Men varken marschtrummor eller protestsånger. Trots att vi brutit vår neutralitet, för krig utomlands, drabbades av vår förste självmordsbombare och åstadkommit ett allt mer polariserat samhälle, så håller Kultursverige truten.  Är konflikten för komplex? Skäms vi? Hamnade vi på de ondas sida? Självcensuren är tydlig. Vi vågar inte ta i vissa ämnen. Blir man rasist? Om man offrat förstånd och lemmar för sitt land, är man då fredad mot kritik? Inga svar, utom möjligen från en konstnär som kränker muslimer i yttrandefrihetens namn.

Vi vill bryta tystnaden med elva sånger som testar kriget och parterna. Vi låter soldaten komma till tals, och den guds utvalde med bombväskan. Om våra egna slagfält, där massgravarna ligger under asfalten i världens fredligaste land. Förvirrade pojkar med datorvapen. Han som massakrerade barn. Tolvåringen som aldrig kom hem från sommarlägret. Det är redan här. Vi har redan haft våra första terrordåd. Här finns tillräckligt med mujahediner och nazister för att skapa svåra konflikter i decennier framåt. Men inte är vi i krig inte.

Ja, det är ett politiskt album. Men liksom den speglade verkligheten, ambivalent och otydligt. För vi kan inte ta ställning heller. Men vi sörjer. Fredsvisor kan bara sjungas ironiskt i vår tid. Skit och skönhet. Vackra melodier i trasiga stärkare. Vi sökte ljudet av en lom i en dimmig nordsvensk sjö, mot eldigheten i en dharbuka på en jemenitisk basar. Vi gör krigsmarschen som inte finns, men i protestform. Och utforska hur ett förvirrat Sverige låter 2013. Det är upp till dig att avgöra om vi lyckats.

Texter, videos m.m. finns här: http://www.grammofon.com/tfop/

Hittills har albumet hunnit upp här:
http://shop.klicktrack.com/419907
http://www.amazon.co.uk/gp/product/B00CNXUKR0/278-8729319-2930063?ie=UTF8&child=B00CNXUOFI

Och alldeles nyss på Spotify: Tree Full Of People – Front Line

Musiksoundets utveckling

Mitt band, Tree full of people, kommer att börja spela in ett nytt album framöver. Det finns ett tema och en riktning, en del låtideer och en jäkla spellust. Just nu sitter jag och klurar på hur soundet ska byggas på häftigast möjliga sätt. Vilket uttryck och vilken stämning ska genomsyra albumet? Hur ska jag åstadkomma uttryck och stämning?

För att sätta igång någonstans, så har jag äntligen börjat med något jag velat göra i flera år. En liten kartläggning hur de senaste decennierna låtit, soundmässigt. Det är otroligt häftigt, naturligtvis omöjligt, men väldigt inspirerande. Framför allt vill jag försöka förutspå hur 2010-talet kommer att låta, och som bieffekt ha lite kul i utforskandet av hur producenter har byggt musikaliska stämningar under fyrtio års tid.

Här nedan kan ni se hur långt jag kommit hittills. Här har jag samlat musik som haft en massa inflytande över sin tids sätt att skapa sound. Ibland är det stora hittar, ibland mer avantgarde, coh ibland bara en typisk låt av sin tid, som samlar alla de ljud som lät precis som radion lät då. Det fanns ingen mening att samla alla de tidlösa sound, och all den underbara musik som jag egentligen älskar. Utan bara kolla på typiska sound för sin tid. Allt före åttiotalet har jag utelämnat så länge, för att kunna komma igång. Bara lite referenser från tidigare epoker längst ned, för perspektiven.

Åttiotal
Ett väldigt utskällt musikaliskt decennium. Framför allt för att den digitala synten (Inte minst Yamaha DX7) ramlade in och tog över så mycket av musikaliteten. Samtidigt hade inspelningstekniken hamnat i en funktion där diskant skulle jagas till förbannelse. Så det blev mycket fräsande syntar och vassa frekvenser.
Ultravox – Vienna Extremt vacker sång enligt mig.
Spandau Ballet – True 1983. Tidig definition av hur åttiotalet kom att låta på Sky Channel.
Eurythmics – Sexcrime (Nineteen Eighty-Four) 1984. E har förstås mängder av fler låtar, men denna är så typisk för deras poppiga och samtidigt souliga sound.

Baltimora – Tarzan boy (Single version) Klassisk radiohit

Europe – The Final Countdown På den tiden kallades detta hårdrock, men visst är det syntigt också. Soundet influerade mängder av band under sista halvan av åttiotalet.

Fancy – Slice Me Nice – Original Version Ännu en typisk radioplåga

Iggy Pop – Real Wild Child (Wild One) Intressant med en rocker som faktiskt låter så syntig och programmerad.

Cyndi Lauper – True Colors Underbar ballad. Trummorna med ekon är väldigt typiskt för den här tiden.
Dead Or Alive – You Spin Me Round (Like A Record) Ännu en typisk radiohit

Fiction Factory – (Feels Like) Heaven Och en till. Kul att jämföra med Titiyos cover från 2006
Taylor Dayne – Tell It To My Heart – Single Mix Mer radiohittigt åttiotal.
Sigue Sigue Sputnik – Love Missile F1-11 1986. Jag vill påstå att den här ganska aviga låten är långt före sin tid. Utan att få credit så har detta band influerat producenter i många år.
Depeche Mode – Strangelove 1987 DM influerade musikvärldens sound under lång tid. Här är ett urval som låter väldigt typiskt – mörkt, hårt, vackert.

S’Express – Theme From S’Express Något hände 1988. Plötsligt fanns fler verktyg och soundet blev… jaa… råare. Jag tror dels det handlade om att producenterna slutade jaga diskant och började hantera sina syntar lite mer respektlöst än tidigare. Den här låten minner om vad som skulle bli house, trance och en massa andra nittiotalsgenrer.
Paula Abdul – Straight Up (Single Version) 1989. En typisk radiohit för slutet av åttiotalet. Kul att jämföra skillnaden med dagens radiohitsound. Inte minst den plastiga basen blev snabbt daterad.
Soul II Soul – Back To Life (However Do You Want Me) (Instrumental) 1989 – Ännu en låt som var före sin tid. Här hade just hiphopvågen dragit igång på allvar. SIIS var med där, men där mycekt hiphop blev chauvinistisk och brötig, så bröt dessa ny mark med ett mer musikaliskt uttryck.

Nittiotal
Helt annan ton än åttiotalets typiska sound. Mer analog känsla, trots att nästan all musik spelades in digitalt. Dels beror det på den kreativa användningen av tekniken. Dels också på förståelsen för vad ett bra sound är. Sjuttiotalets varma instrumentbotten och sextiotalets något näsiga sångmikrofoner blev ideal.

Sinead O’Connor – Nothing Compares 2 U 1990. Ganska tidlöst sound visserligen. Men en ton av värme, analogt, nära och skälvande finns här. Och Sinead, tillsammans med Alanis Morisette, har influerat hur kvinnliga sångerskor låter än idag.
Julee Cruise – Falling 1990. En lika typiskt varm och analog låt, med underbar stämning.
Depeche Mode – Personal Jesus 1990. Samtidigt inbillar jag mig att ett hotfullt, fult och skitigt sound tog plats i början på nittiotalet. Kanske som motreaktion till det slickade hifisoundet från åttiotalet. Här återigen DM, som fortsatte att influera popmusikens sound. Den här sången bröt också mot konventionen att ett syntband inte fick spela på gitarrer. Nu blev de plötsligt svårare att begripa. De förlorade vissa fans, och vann andra.
U2 – The Fly 1991. Den här låten vill jag påstå var banbrytande för popsoundets utveckling. Aldrig hade en så skitig och skev sång blivit en så stor hit. Dessutom hade U2 vid den här tiden även ett massivt inflytande över attityd, scenuttryck och politisk musikagenda. Liveshowen Zoo TV är fortfarande genial.

Nirvana – Smells Like Teen Spirit 1991. Och parat med den här, minst lika inflytelserika låten, så sattes ett decenniums sound 1991. Låten sopade undan allt krullpermanentat, snyggt och insmickrande från åttiotalet. Plötsligt fanns inte ett “hårdrocksband” som kunde spela gyllene ballader med självrespekten i behåll. Sångmässigt hade dock Eddie Vedder i Pearl Jam mer inflytande på hur unga killar ville sjunga i femton år.
EMF – Unbelievable 1991. Lite annan riktning också: En typisk radiohit. Jämför gärna med åttiotalets motsvarigheter. Här är mer samplat, lite vildare och knasigare.
Urban Lovers United – Set Adrift On Memory Bliss (as made famous by PM Dawn) 1991. Tyvärr fanns inte originalet på Spotify. Men lyssna på den samplade trumman från Funky Drummer. Den har använts i tiotusentals låtar nu. Och här är ett tidigt exempel på vilket radiosound som utvecklades. Även en tydlig sampling från Spandau Ballet 1983. Allt går igen.
Jesus Jones – Right Here Right Now 1991. Ännu en typisk radiohit från tidigt nittiotal.
Massive Attack – Safe From Harm 1991. MA var med och skapade Trip Hop, som åstadkom ett soundideal ganska länge. Visserligen utskälld genre som drölig och hjärnlös ibland. Men tidig Trip Hop är cool, snygg och lite otäck.
Daniel Lanois – Beatrice 1993. Måste få med en av mina favoritproducenter. DL satt bakom rattarna på U2, Bob Dylan och en massa andra jätteartister. Så det är egentligen hans sound vi hör på många av världens mest kända låtar. Här kommer en av hans mest typiska egna låtar.
Portishead – Glory Box 1994. Mer Trip Hop. Lite skörare än Massive Attack. Jättesnygg och med en tydlig fulsampling.

En Vogue – Free Your Mind En typisk radiohit från mitten av nittiotalet. Jämför gärna med hur det lät tio år tidigare. Eller tio år senare.

Madonna – Ray Of Light 1997. William Orbit producerade den här, och resultatet är skithäftigt. Dels förnyade det Madonnas karriär. Dels gav det inspiration till massor av producenter.

Prodigy – Firestarter 1998. Nyskapande dansröj. Funkade både som rockband och dansmusik. En influensrik låt.
Massive Attack – Angel 1998. Ett esse av farlig, hotfull stämning. MA hade ännu inflytande över hur popsoundet utvecklades.
Fatboy Slim – The Rockafeller Skank – Full Version 1998. Typisk danshit för världens diskotek. Här skapades lite nytt genom att bara använda gammalt. Det är fullt med samplingar, ihopsatt på ett charmigt och stjärtskakande vis. Retromusik fast i ny digital paketering var riktigt typiskt för nittiotalet. Kolla också Beck, för likartat sound.

1999 kom Napster in i våra datorer, och så var hela epoken med plattor och radiohittar plötsligt förbi.

Nollnolltal
Istället för ett tydligt brott mot nittiotalets sound, skedde en organisk utveckling istället. Vid det här laget var tekniken fantastisk. Dessutom billig. Så topphittar kunde spelas in i sovrum. Konsensus var stort över hur bra inspelningar skulle låta. Tyvärr hade under slutet på nittiotalet, den vedertagna radiomusiken blivit allt mer likriktad. Det lät likadant och Naspers/piratkopierandets tid gjorde att skivbolagen satsade på säkra kort, färre artister och en förutsägbar linje. Därför blir det mycket svårare att utse ett influensrikt sound för decenniet. Också svårare att hitta stjärnproducenter med massivt inflytande. Inte minst eftersom populärmusiken växte på alla bredder, med alla nya lyssningskällor. Jag riktar mig lite mer mot Sverige nu. Det är trots allt ett land som haft märkvärdigt mycket inflytande över musikvärlden ganska länge. Och med några mycket vassa låtskrivare och producenter.

Joakim Berg – Come Along 2001. Här kommer ett texempel på det tidiga nollnolltals-sound.

The Knife – Heartbeats 2004 The Knife har haft ett starkt inflytande, både som popfenomen, men okså som avantgardister.
The Knife – Silent Shout 2006. Ett par år senare hade soundet mörknat och blivit otäckare. Jag drar gärna paralleller till samhällsutvecklingen. Men jag vet inte om det är så enkelt.

Britney Spears – Piece Of Me Här måste jag också ge exempel på den ultimata musikproduktionen. En supereffektiv låt som är så tweakad och pressad och mastrad att den är i det närmaste tekniskt perfekt. Vad man än tycker om genren, artisten och låten, så är det ett otroligt tryck i produktionen.

Tiotal
Decenniet är ungt. Men jag tycker mig ana en riktning som allt fler artister går. Ett ödsligt, reverbrikt och sorgset uttryck. Inte minst i Sverige. Många av följande artister är svenska. Återigen faller jag in i samhällsutvecklingsförklaringen.
Robyn – Handle Me – Original 2010 Sedan länge en fantastisk artist med hög integritet. Hon vet vad hon sysslar med. Typisk låt för hennes sound.
Lykke Li – I Follow Rivers 2011. Producenten har också rattat Peter, Bjorn and John, och Anna Ternheim. Det hörs, och visst är soundet stämningsfullt.
PJ Harvey – The Glorious Land 2011. Lite i samma anda. En fantastisk platta med fantastiskt uttryck.
Miss Li – I Can’t Get You Off My Mind 2011. Här har vi ännu en svensk artist. Hon använder samma känsla som Lykke Li. Effektivt.

Bara som referens
James Brown – Funky Drummer För otåliga kommer klassikern efter ca 7 minuter
Brian Eno – An Ending (Ascent) Extremt inflytelserik producent under flera decennier.
Laurie Anderson – O Superman Avantgardisktisk musiker. Denna låt från 1983 börjar få sina jämlikar först nu.
The Crystals – Da Doo Ron Ron Ett ar låtar av den förste demonproducenten Phil Spector. Underbart.
The Ronettes – Be My Baby En till. Den låt som Brian Wilson blev galen av.
Donna Summer – I Feel Love 1977. En discohit som var långt före sin tid. Visst hör man saker som man känenr igen från nittiotal och nollnolltal i denna låt. Lite skev när den kom, men väldigt inspirerande för disco och pop-soundet.

Kom gärna med synpunkter eller kompletteringar. Allt som hjälper tänkandet framåt tas tacksamt emot.

Spotify money report

This will be in English, to follow up an earlier post. Since I notice the search terms on “Spotify revenue” from visitors to my blog, I suppose the subject is interesting for you. Yesterday I got the first report from our distributor Phonofile, which has added Spotify to their flora of webshops.

As we are a small record company and not too famous bands, the numbers might seem small, but compared to other services like Last FM, we have a much better channel at Spotify, with more listeners. It seems like a great streaming service and I hope they will develop even more. It is also a wonderful alternative to illegal file sharing, since it really disarms all their arguments: Easy, free and with a great range of products.

Our band The Modesty gets the largest audience and we hope for even more, since they will tour England in the autumn. 8000 listeners from april – june is quite nice I think, and the detailed statistics tells about nationalities, popular songs and the type of Spotify account. The money then? Well, Gramtone gets a total of 6,87 Norwegian Kronor for this listening. Mainly the amount comes from the large numbers of free advert-based account. Tree full of people got 250 listeners and earned Gramtone 0,30 Norwegian Kronor and P.A.N got 300 listener and 0,27 Norwegian kronor.

The monetary infrastructure goes like this: Spotify shares the income 50/50, then our distributor gets 20% and after Gramtone gets the amounts I just mentioned, we share it 90/10 in the artists favour.

 So there you have it. Nothing to make a living from, but maybe a complement to other channels for our bands.

Spotify a loss for musicians?

spotifylogoRecently a new service has emerged from a swedish company Spotify. They offer a gigantic music library available for streaming, a brilliant idea at first and we at Gramtone got on the bus. Through our distributor Phonofile in Norway, we are avaliable on Spotify since last week. Our three releases The Modesty, Tree full of people and PAN are all available. Our coming releases Ralph and Kallocain wants to be published too.

But when talking about the economy, the terms are not particilarly ok for the musicians. First, the income generally is modest, where enormous amounts of artists will share a fairy small cake of money from ads and some paying for subscriptions. Then Spotify shares it 50/50. After that the distributor get 20% and the rest goes into the record company. Since Gramtone has a philosophy of high percentage to our bands, 80-90% of our income, they will get what they can. But as our distributor explained a bit ironically:
“…which will come down to about 0,000000001 euro per play”.
So if an atist is played about one billion times, the will get one euro from Spotify. A revolution? No, but hopefully a complement.

An other thought: Will streaming services really benefit music in the long term? The huge amounts of small labels and independent bands will be forced to work with the few, huge companies that can afford this kind of technology. Now when web publishing is cheap, one can set up their own webshop and work directly with the audience without middlemen, this kind of service maybe puts a gigantic middleman to separate this direct contact. But I might be wrong. It would be cool to hear about Spotifys strategies. I will call them. I also have a few more subjects to talk with them about.

This article (in swedish though) tells about recent development. As usual, the comments are very interesting:
http://www.dn.se/kultur-noje/musik/den-strommande-musikrevolutionen-1.822297

Edit 8/8 2009: Read the post after our first report from our distributor “Spotify money report”:
https://gramtone.wordpress.com/2009/08/08/176/

The first reviews

Today the two first reviews were published for the CD:s we sent 1,5 weeks ago. They were really great. Tree full of people gets a 3 and a 4 out of 5, and The Modesty gets two 4:s. It is a good start and a way to market the bands for gigs in the regions/cities where the magaziens are read. After new years eve, we will start marketing the bands for lots of live gigs. Here are the reviews, but only in swedish, unfortunately:

Tree full of people, NT:
http://www.nt.se/noje/artikel.aspx?articleid=2936062 
The Modesty,  NT:
http://www.nt.se/noje/artikel.aspx?articleid=2935958
Both bands in Corren:
http://www.corren.se/archive/2007/12/19/jic23mitwvu7hau.xml

Up and running

The CD:s for Tree full of people arrived last thursday on a big stack, weighing 114 kg. Everything looks and sounds perfect. I felt like a child, nervous of what the package would contain, if there was to be some error on the CD:s or if I had forgotten to order a CD inlay… Of course I have found some really small flaws, but I suppose that the audience will not see them. Or we can have a competition and see who finds themost errors.

We rigged for the releaseparty and TFOP played the same evening. The Social Services and Dreamboy played at the same event. There will be some footage on Youtube soon.

Now we are doing a big effort to send CD:s to magazines and newspapers, and to the record stores. This will take place in the weekend, since The Modestys CD:s will arrive on friday. We have gotten deals with six of the nine stores I want. Now for christmas, some of them dont really have time to deal with this, so I will wait until january to get the last deals. You can see on the web page where to get the music.

29/11 – The big day!

Today the first CD – Tree full of People’s Release of all colors – will arrive from the factory i the Czech Republic, and we will throw the release party tonight. Our marketing has turned out fairly good, and there has been a lot of buzz in different contact forums. I think we are on the way now.


Gramtone

Gramtone är musikutgivare och bas för ett gäng musiker och låtskrivare, baserade i Norrköping. Vi äger bolaget och studion tillsammans, folk med olika bakgrund och olika smak. Två dussin är vi, som ställer allt vi äger i ett rum och säger: varsågoda. Ett kollektiv av individualister har vi kallats, och varför inte: Grammisar har vunnits, stipendier har fåtts, medan somliga är kända för helt andra saker. Alla spelar roll, men inte nödvändigtvis rock. En driver ett enmansprojekt, en annan är med i fem band samtidigt. Några är runt 20, några har fyllt 50. En fick pris för årets bästa museum. Någon ligger bakom Softubes banbrytande pluggar och någon har fått utmärkelse för, hör och häpna, bästa fotbollslåt.

Gramtone satsar på en liten, spännande utgivning av ostyrig, vacker musik. Lyssna där du vill, vi finns i alla de vedertagna kanalerna. Vissa spelar live, andra spelar in. Några älskar att skriva låtar, andra spelar gitarr så fingrarna blöder. Gramtone är en plattform som används av varje band och artist som det passar dem bäst. Ibland är vi en lekplats, ibland kreativt nav, affärsyta eller en trampolin för musikkarriärer. Vi blir planterade och uppodlade av varandra, och vi gillar't. Vi tycker att musik gör tillvaron större och vill man att något ska finnas, då ska man också skapa det. Tre dussin utgivningar hittills, och mycket på gång. Titta in, lyssna in, och häng med.