Archive for the 'Gramtone issues' Category

Kokong släpper Vivisepulturesque idag!

j0lR2e9bjpyBcYJxkzqlPfOg_2putVwhqyS0wosgzPo,4c40rJX02pUVlKz-UnjisKA6dAVhvvhTNls4KS6kRqU,gLUfaf7V7ApHT8QCo67ZLuNy7mAi08qKdKlWySqXimINytt albumsläpp från Gramtone! Kokong släpper sitt andra album, titulerad ”Vivisepulturesque”, och bjuder därmed ännu en gång upp till skev dans. Kokong bildades 2009 och utgörs av två medlemmar; Niclas Peterson (sång, trummor, gitarr, piano) och Tom Lindström (gitarr, bas, synt, lapsteel, rhodes, tramporgel, piano, banjo). Kokong erbjuder välisolerade byggen, rotade i experimentell och gitarrbaserad rock. Debutskivan, ”Science Loves Pudding” (Gramtone, 2010), beskrevs av Zero Magazine ”som om Chris Cornell blivit utslängd från en cirkus och kryper hem halvpackad i rännstenen”.

Uppföljaren ”Vivisepulturesque” fortsätter i samma anda, men enligt bandets medlemmar ”med tydligare musikaliskt fokus och med texter som är något mer allvarsamma och nyktra”. Kokong har livespelningar planerade inför våren 2015.

Lyssna på Spotify: http://open.spotify.com/album/1Ilt6oKwM5uGA4oyICYYbc

Bandets Facebooksida: https://www.facebook.com/kokongbook

Tree full of people – Frontline

Frontline1Nu släpper vi äntligen ny musik! Efter att ha byggt nya fina studion, har alla band spelat in intensivt. Mitt eget – Tree full of people – är först ut. Vi har jobbat i ett år med ett album som… javafan… läs pressreleasen:

Sverige är i krig. Våra politiker och militärer maskerar det. Man pratar om ”missionen” i Afghanistan, dit vi förlagt resterna av vår armé. Men hur talas det om saken? Ja, för fem år sedan var det första feministiska kriget. Vi skulle rädda den afghanska kvinnan. Tillsammans i en koallision av villiga, var vi i färd med att bygga framtid. Nu räddar vi ansiktet och tar oss därifrån. Utan resultat, och med fienden obesegrad. Och när vi förlorar kommer det inte att kallas förlust. För det var ju inget krig. Och en ensam galning som spränger sig i julruschen har inget samband med något annat än sitt eget utanförskap.

Det samhälle man gav sig ut att försvara, har förändrats när man kommer hem. Konkreta terrrorhot mot allmänhet och enskilda, på ett sätt som var otänkbart för tio år sedan. Ökade slitningar mellan oss som bor här. Rasismen tilltar och kriget fortsätter. Som om allt detta var separata storheter. Vi vill påstå att det hänger ihop. Vi bäddar för särhället med den minsta gemensamma nämnaren att hålla oss på vår egen kant, under enkla nationalsymboler utan värde.

I själva verket sysslar vi med vapenträning där nere. I själva verket finns ingen plan, inga visioner och ”insurgenterna” tar över så fort vi åker hem. Vi hade en stund i en demonstrationsyta för vapenförsäljning. Vårt krig är arbetsmarknadspolitik. Ofarligt tror vi, i vårt nyuppförda aparthood. Och soldaterna brutaliseras. I sitt yrke konstateras hur kul det är att skjuta talibaner. ”Nu tar vi lunch” efter en lyckad bombning.

Men kanske är kriget meningsfullt. Vi kanske rentav är beredda att betala kostnaden av döda svenskar; även julhandlare? Och segregation är väl naturligt? Men varken marschtrummor eller protestsånger. Trots att vi brutit vår neutralitet, för krig utomlands, drabbades av vår förste självmordsbombare och åstadkommit ett allt mer polariserat samhälle, så håller Kultursverige truten.  Är konflikten för komplex? Skäms vi? Hamnade vi på de ondas sida? Självcensuren är tydlig. Vi vågar inte ta i vissa ämnen. Blir man rasist? Om man offrat förstånd och lemmar för sitt land, är man då fredad mot kritik? Inga svar, utom möjligen från en konstnär som kränker muslimer i yttrandefrihetens namn.

Vi vill bryta tystnaden med elva sånger som testar kriget och parterna. Vi låter soldaten komma till tals, och den guds utvalde med bombväskan. Om våra egna slagfält, där massgravarna ligger under asfalten i världens fredligaste land. Förvirrade pojkar med datorvapen. Han som massakrerade barn. Tolvåringen som aldrig kom hem från sommarlägret. Det är redan här. Vi har redan haft våra första terrordåd. Här finns tillräckligt med mujahediner och nazister för att skapa svåra konflikter i decennier framåt. Men inte är vi i krig inte.

Ja, det är ett politiskt album. Men liksom den speglade verkligheten, ambivalent och otydligt. För vi kan inte ta ställning heller. Men vi sörjer. Fredsvisor kan bara sjungas ironiskt i vår tid. Skit och skönhet. Vackra melodier i trasiga stärkare. Vi sökte ljudet av en lom i en dimmig nordsvensk sjö, mot eldigheten i en dharbuka på en jemenitisk basar. Vi gör krigsmarschen som inte finns, men i protestform. Och utforska hur ett förvirrat Sverige låter 2013. Det är upp till dig att avgöra om vi lyckats.

Texter, videos m.m. finns här: http://www.grammofon.com/tfop/

Hittills har albumet hunnit upp här:
http://shop.klicktrack.com/419907
http://www.amazon.co.uk/gp/product/B00CNXUKR0/278-8729319-2930063?ie=UTF8&child=B00CNXUOFI

Och alldeles nyss på Spotify: Tree Full Of People – Front Line

Spotify revisited

(Enlish text downstairs. I know you international folks are interested in this subject.)

Med allt mer statistik kan vi nu börja följa hur Spotify växer. Det är tydligt att inkomsterna ökar till våra band. Tidvis har det mest varit toppar vid albumsläpp, vilket har dalat kraftigt efter något kvartal. Men vi ser nu att det uppstår en stabilitet för vissa band, där intresset är ihållande. Det viktiga i sammanhanget är att den utbetalade summan vid lyssning har ökat. Sannolikt för att allt fler köpt reklamfria abonnemang.

Ur den enskilda artistens perspektiv finns flera framgångsfaktorer på Spotify. Jag behöver knappt nämna att den vanliga kampen med marknadsföring och synlighet gäller som alltid. På Spotify tjänar artisten på att ha mycket musik publicerat. Helt enkelt för att en lyssning gärna leder till en annan. Lite mer spekulativa – och ganska irriterande – är artister som döper sina sånger efter mer kända verk. Kalla din sång “Stairway to heaven” så kommer du att få en hel del extra lyssningar. Men kanske mågna besvikna eller tjuriga lyssnare också. Ett annat fult knep verkar vara att spela in förskräckliga covers med simpel utrusting, för att krama pengar ur populära låtar. Lyssnarna spiller över vid sökningar.

Trots ökningen i intäkter ska jag ändå nämna att det gäller väldigt lite pengar fortfarande. Så hoppfulla rockers som vill leva på sin musik ska nog inte fölita sig helt på Spotify.

Now for the English:
With more and more statistics, we can start to follow how Spotify grows. Its obvious that the revenue increases to our bands. At times, it has been short peaks around album releases, which have faded in a quarter. But som of our bands have reached a stability in the number of listenings, where the inerest is continuous. Most important is that the revenue per listening has increased. Probably because more peope pay for advert-free subscriptions.

In the single artists perspective, there are some success-factors on Spotify. I hardly need to mention that the usual struggle with marketing and visibility still applies. On Spotify, the artist gains by publishing lots of music. Simply because a listening often leads to another. A more speculative – and rather irritating – are artists who names their songs after more famous works. Name your song “Stairway to heaven” and you will get a lot of listenings. But maybe a lot of disappointed and grumpy listeners too. Another agly trick, seems to be horrifying covers recorded with simple gear, to squeeze money from famous songs. The listeners spill over while searching.

Despite the increase in revenue, I have to say its still very little money in it. So hopeful rockers who want to live on their music, should not put their hopes entirely on Spotify.

Louice Ottosson – Debutant på Gramtone

Nu kommer Louice Ottosson ut med sin debut-Ep hos Gramtone. Hon har spelat länge och synts på musikalscener, såväl som jazzklubbar. De senaste tre åren har Louice gått musikallinjen på Performing Arts school i Göteborg. Idag bor hon i Norrköping, och vi på Grammofon har kopplat ihop oss med henne.

Louice Ottosson hade turnépremiär förra helgen på Kulturhuset, våningen under Grammofon i stans nya keratörskvarter. Vill du läsa lite närmare om hennes musik, finns en färsk intervju här:
http://www.folkbladet.se/nyheter/norrkoping/default.aspx?articleid=5824986

Och här finns förstås musiken
Spotify: Louice ottosson – Redan 22
En av många webbutiker: http://www.amazon.co.uk/Redan-22/dp/B005ZO34UO/ref=dm_ap_alb1

Nya utgivningar

Gramtone släpper precis två nya album.

Madeleine Jonsson Gille får nu ut Celebraciones – ett album med tolv låtar med hennes unika snirkliga, excentriska jazz. Hennes tredje utgivning. Musiken har egentligen funnits ute en tid redan, som digialbum. Nu har de också publicerats på alla tänkbara webbutiker, och förstås även på Spotify.

Här kan du köpa:
http://www.musikkonline.no/shop/displayAlbum.asp?id=402242

Och här kan du lyssna på Spotify:
Madeleine Jonsson Gille – Celebraciones

*****

Dessutom har Patrick Lindgren släppt sitt debutalbum “Ok, I’m done”. Många år i diverse band, konstellationer och projekt har landat i hans egen musik. En sorts elektrisk singer-songwiter. Magnus Johansson är svåger numera, och har hjälpt till, liksom flera av kompisarna inom Grammofon.

Här kan du köpa:
http://www.musikkonline.no/shop/displayAlbum.asp?id=402246

Här kan du lyssna på Spotify:
http://open.spotify.com/artist/0gHeWNVFV41pKVzU2rsFKc

Det händer mycket mer hos Gramtonebanden nu. Snart kommer mer – på höjden och bredden.

Kallocains framgångar i amerikansk radio

Kallocain har nått mängder av amerikaner via ett promotionavtal med Tinderbox Music (http://www.tinderboxmusic.com/). Framför allt har bandets låtar gått varma i radiostationer, och Niclas, som är huvud, hjärta och själ i Kallocain skickar till oss diverse rolig statistik. Inte rolig i bemärkelsen siffror i Excelark, men rolig för att han når så många med sin musik. Där har låtarna legat högt uppe på flera hotplaylistor de senaste veckorna.

Kallocain kollar nu vidare med ett TV-avtal som är riktat mot MTV och Discovery Channel, dit promotorn Jon Dalange – chef på Tinderbox – vill försöka sälja in musiken. Lärorikt som tusan.

Nu tittar  vi också på Blue Pie (http://www.bluepierecords.com/) som fokuserar fpå Australien och Indien. Niclas har nu ett kontraktsförslag som det kluras på för närvarande.

Och naturligtvis finns musiken även här för er Spotifylyssnare. Kallocain – Between two states heter albumet. Det hörs väl varför amerikanerna gillar det. Själv hamnar jag tillbaka på Highway 1 i höjd med Fort Bragg när jag lyssnar:
Kallocain – Between Two States

Nya Grammofon

Det har varit länge sedan jag skrev något substansiellt. Saken är den att Grammofon blev tvugna att flytta ut från vår härliga lokal 1 augusti, pga en 500 procentig hyreshöjning.  Jajamen. Så blir det när hus ska göras om till “Upplevelsekvarter” (Fastighetsföretaget Ståhls uppfattning om vad som är en upplevelse kan naturligtvis diskuteras).

Men vi kämpade för att göra något ännnu bättre av denna belägenhet. Så efter lite lobbyarbete, så sålde vi in tanken på ett kreatörskvarter tillsammans med Kulturkammaren (där jag nu också blivit verksamhetsansvarig), Kulturhuset och Östgötateatern. Vi delar nu en innergård och jobbar hårt för att utveckla kvarteret. Ännu mer aktörer, tuffa ytor, ett torg, en skulpturpark, ja det finns mycket att jobba för.

Så för att visa lite progress, komemr hr bilder från vårt arbete med att bygga en ny studio. Det har pågått sedan i december, med klart mest intensitet de senaste veckorna. Så lite progress i bildform:

En repbild i början av december, innan bygget satte igång:

Sedan ett gäng bilder på den kontinuerliga renoveringen så här långt:


Gramtone

Gramtone är musikutgivare och bas för ett gäng musiker och låtskrivare, baserade i Norrköping. Vi äger bolaget och studion tillsammans, folk med olika bakgrund och olika smak. Två dussin är vi, som ställer allt vi äger i ett rum och säger: varsågoda. Ett kollektiv av individualister har vi kallats, och varför inte: Grammisar har vunnits, stipendier har fåtts, medan somliga är kända för helt andra saker. Alla spelar roll, men inte nödvändigtvis rock. En driver ett enmansprojekt, en annan är med i fem band samtidigt. Några är runt 20, några har fyllt 50. En fick pris för årets bästa museum. Någon ligger bakom Softubes banbrytande pluggar och någon har fått utmärkelse för, hör och häpna, bästa fotbollslåt.

Gramtone satsar på en liten, spännande utgivning av ostyrig, vacker musik. Lyssna där du vill, vi finns i alla de vedertagna kanalerna. Vissa spelar live, andra spelar in. Några älskar att skriva låtar, andra spelar gitarr så fingrarna blöder. Gramtone är en plattform som används av varje band och artist som det passar dem bäst. Ibland är vi en lekplats, ibland kreativt nav, affärsyta eller en trampolin för musikkarriärer. Vi blir planterade och uppodlade av varandra, och vi gillar't. Vi tycker att musik gör tillvaron större och vill man att något ska finnas, då ska man också skapa det. Tre dussin utgivningar hittills, och mycket på gång. Titta in, lyssna in, och häng med.